Puno och buss till Copacabana, Bolivia: Cyckeltaxi, vassöar och telefonmysteri

Prick 02:20 vaknar jag torr i mun och kippar lite efter andan. Därefter sover jag inte en blund. Bra start på dagen.

Direkt efter frukost möter vi dagens guide i receptionen, och utanför står en hel rad med cyckeltaxis. Jag och David hamnar hos en äldre herre som får kämpa på ordentligt. Som tur är det mycket nerförsbacke, nästan så att jag får dåligt samvete. ”Taxin” tar oss genom stan några kilometer ner till hamnen. Där väntar en båttur på Titicacasjön ut till Uros, en massa flytande öar.

Med kameran i högsta hugg hoppar vi ombord på båten och en till synes nervös guide håller låda. Kameran jobbar för fullt, och efter en stund kommer vi fram till de flytande ”vassöarna”. Det är precis som det låter, ett helt gäng flytande öar gjorda av vass där det bor folk. Numera lever dom till största del av turism, men så var det inte från början.

Vi blir avsläppta på en av öarna och möter upp folk som bor där som berättar om än och livet där.

Tillbaka på fastlandet äter vi god lunch innan det är dags för lite buss igen.

Några timmar senare är det dags för gränspassage till Bolivia! Vi på bussen brukar alltid gissa hur långt tid passagen ska ta, och jag tippar på 1 timme och 55 minuter. Utcheckningen från Peru går smidigt, och även in i Bolivia. Tror vi. Tills någon kommer på att vi måste fylla i ett formulär med några frågor, och när det är klart kommer det upp en QR-kod som ska scannas av en tulltjänsteman. Eller rättare sagt en kvinna. Och här börjar ett mindre kaos.

Tydligen så ska detta göras med en mobiltelefon, en telefon som plötsligt är försvunnen. Hon ser dock varken bekymrad eller stressad ut över detta utan går mest långsamt fram och tillbaka. Efter en stund hittas plötsligt telefonen och hon börjar scanna en efter en. Sen händer det obegripliga.

När det är tre personer kvar försvinner telefonen igen. Denna gången tar det betydligt längre tid, och plötsligt kommer poliser och andra tjänstemän till platsen. En annan buss kommer från Bolivia-hållet och kön bygger skakta men säkert på.

Som av ett under dyker telefonen plötsligt upp igen och strax sitter vi på bussen i ett nytt land. Prick 2 timmar senare. Det borde jag väl ändå vinna på?

Framme i Copacabana går jag och ”gubbgänget” ut och äter en sen middag med tillhörande boliviansk öl. Gott och bra avslut på dagen.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.