Copacabana, Bolivia: Isla del sol, eventuellt en snabb död, Mojo och töntig solnedgång

Isla del Sol är en ö i Titicacasjön där det sägs att de två första inkorna föddes. Dit tar vi en båttur som tar cirka 1,5 timmar. Vi sitter på taket på den lilla båten och har bästa utsikten.

När det är dags att stiga i land möts vi av två äldre damer på bryggan som tvingar oss att betala någon slags avgift på 10 bolivianos, cirka 15 kronor. Högst oklart varför, men som de väluppfostrade och lydiga turisterna vi är så betalar vi utan att ifrågasätta.

På båten lyckades en lokal guide övertyga oss om att köpa just hans tjänster för dagen, så han för oss bort mot en lång stentrappa. Det är en ganska tuff väg upp, kanske främst på grund av höjden vi befinner oss på.

Efter ungefär halva vägen stannar vi vid något som tydligen är ”livets källa” och som ska kunna ge evigt liv om man dricker. Jag avstår, med tanken att det snarare skulle ge en snabb död, men de flesta andra smakar på vattnet. Vi får väl se vem som får ångra det senare…

När vi flåsar som mest på vägen upp plockar guiden en ört som heter något i stil med ”Mojo” och som enligt honom ska vara betydligt bättre än kokablad. Den luktar gott och vi sniffar för fullt.

Väl uppe på toppen köper vi glass, vilket passar otroligt bra i den nu stekande solen. Vi promenerar med magisk utsikt, och efter cirka 1,5 timmar är vi framme vid soltemplet, en ruin från Inkatiden. Därifrån är det bara en kort nerförsbacke tillbaka till båten. Nu tar jag plats inne i kabinen med ett klart mål: att sova på vägen tillbaka till fastlandet. Det går mycket bra!

Det blir lunch med gubbgänget och sedan tillbaka till hotellet för lite återhämtning innan jag och några till ger oss ut på stadspromenad, egentligen med ett för mig primärt mål: Köpa det obligatoriska tygmärket som jag gör i varje land. Vi tittar in i en kyrka och passerar en marknad.

Här i Copacabana är det vanligt att man går till en utsiktsplats för att titta på solnedgången. Vår plan var att ta en taxi upp, dricka rött vin som vi köpt efter tips av två holländare och äta medhavt till viss del oidentifierat snacks från marknaden. Nu visar det sig att man enbart kan promenera upp, en tur på cirka 45 minuter, varpå vi tittar på varandra och bestämmer samtidigt att ”stranden några hundra meter bort är ett fullgott alternativ”. Dessutom ser det ut att vara lite molnigt, och solnedgångar är trots allt lite töntiga.

Vi har det supermysigt, dricker vinet och går i samlad trupp till en restaurang och äter pizza som är sådär.