Buss på väg mot Salta, Argentina: Trafikstockning, inflation, gränspassage och nästan kissning i motvind

Vi lämnar Uyuni med slutdestination Salta i Argentina. Det blir en lång dag med både lunch och middag på bussen. Som av en händelse är jag med i matlaget. Ett decimerat matlag då två av fyra är magsjuka. Men vi får hjälp av några andra hjältar, så det är inga problem.

På seneftermiddagen börjar vi närma oss gränsen, och som så många gånger förr är vägen plötsligt avstängd på grund av vägarbete. Så Chaufför-Pär får verkligen trolla för att ta sig runt med bussen. Vid ett tillfälle blir det trafikstockning, och polisen måste kallas in för att styra upp. Vi får inte mycket hjälp av övriga bolivianer; alla försöker bara ta sig fram, gärna med hjälp av tutan.

Vi blir utstämplade från Bolivia (på ett ”kvitto”, inte i passet som brukligt, eftersom tullkvinnan tydligen inte har behörighet att sätta stämpeln just där), och sedan ska jag och några andra försöka fixa det där med pengar.

Situationen är lite komplicerad i Argentina just nu. Valutan har nyss devalverats, och inflationen har skjutit i höjden med mer än 140%. Vissa aktiviteter ska betalas med dollar, och det är även det vi behöver för att eventuellt kunna växla till argentinska peso.

Så, vi behöver ta ut bolivianos och växla dessa till amerikanska dollar. Det blir en promenad genom halva stan, och en timme senare har alla lyckats ta ut och växla pengar. Inklusive en person, inte jag, som glömde sitt kort i automaten.

Gränspassagen tar betydligt längre tid än vi trott. Vi blir utcheckade via ett formulär, incheckade utan större problem (och tyvärr utan passtämpel), och när vi tror att vi är klara blir alla beordrade att ta ut sitt bagage för att gå igenom en scanner. Bara våra stora väskor, märkligt nog inte handbagaget. Nu har det börjat mörkna, och vi är trötta, hungriga och flera behöver gå på toaletten.

När vi äntligen är klara, åker vi inte så långt innan vi äntligen svänger in på en lastbilsparkering i närheten av en bensinmack. Det har börjat blåsa och är ganska kallt.

Vi i matlaget lagar soppa med bröd till, städar snabbt undan, och sedan hägrar sängen eftersom klockan snart är 23 och reveljen går 05:15 för vidare färd.

När det är dags att lägga sig är jag lite småstressad; jag vill verkligen få plats på taket och därmed undvika att sova inne i bussen. Jag borstar tänderna i ilfart, kissar nästan i motvind, och rusar upp för stegen.

Där finns det gott om plats och bra möjligheter att välja. Eventuellt lyckas jag få bästa platsen. Längst bak med en halv plats ledig, bredvid mig är de fyra närmaste personerna som jag vet inte snarkar. Sedan kommer en av bussens storsnarkare, men det finns flera som kan agera innan jag behöver bry mig. Dessutom ligger jag längst ifrån vägen.

Här ska det jävlarimej attacksovas!