Att resa med Rosa Bussarna

Nyss hemkommen från en fantastisk balkantur och min första resa med Rosa Bussarna är det dags för lite reflektion, och kanske för att kunna ge svar på frågan jag fått oräkneligt antal gånger; Hur är det egentligen att åka med Rosa Bussarna?

Hur sover man?

Detta var på riktigt det jag var orolig för inför resan. Det finns två alternativ; Antingen sover man på taket, eller så sover man inne i bussen. På taket bygger ”taklaget” upp en ställning med presenning över, och sedan ligger man på madrasser som finns med på bussen. Man tar själv med sig sovsäck och kudde. Eftersom vi inte såg skymten av moln under våra två veckor struntade vi oftast i att lägga över taket utan sov under bar himmel. En stark rekommendation är att ta med sig myggnät. Rosa Bussarna säljer detta, något som jag hade missat…

Inne i bussen bygger man om med lite bredare madrasser så att man ligger två och två.

Nu hade vi extrem tur med 18 dagar utan regn så vi slapp det bekymret.

Förutom myggnät, kudde och sovsäck är högsta rekommendationen att ta med sovmask och öronproppar. Jag testade en sort av silikon, som formade sig perfekt och liksom ”stängde ut” ljudet jättebra, till skillnad mot de klassiska gula. Jag hade även med en liner, ett slags tunt sovsäckslakan som man har i sovsäcken. Detta var tur eftersom det oftast var så varmt att sovsäcken nog hade gett mig värmeslag.

Jag sov förvånansvärt bra, alla nätterna (utom de som jag råkade hamna i stuga) på taket. Jag tänker att där är lugnast och framför allt svalast. Jag tänker att det blir en del spring inne i bussen eftersom alla har sin packning där. Efter några nätter lär man sig vilka som låter mest på natten och väljer plats varsamt efter det.

Det är inte tillåtet att ”paxa” plats, utan man lägger sig där det finns plats i tur och ordning varje kväll.

Hur äter man?

Alla resenärer ingår antingen i taklag eller matlag. Vi var totalt 4 matlag som byts om. Frukost ingår varje dag, och kan bestå av allt möjligt. En morgon fick vi pannkakor, någon annan ägg och bacon, ibland gröt. Det fanns alltid bröd, lite grönsaker och oftast yoghurt.

När vi hade bussdagar ingick ofta lunchen, då stannar man någonstans efter vägen så lagar matlaget något gott. Vår reseledare Hanna visade sig vara en helt fantastisk kock, bland annat bjöds det på smörgåstårta en dag och tonfisk-wraps en annan.

Några middagar lagas ihop, men de flesta står man själv för.

Sammanfattningsvis; All frukost ingick, kanske 5-6 luncher och lite färre middagar. Alla måltider på bussen var förvånansvärt bra!

Hur åker man?

Man åker i en gammal buss från slutet på 80-talet som saknar luftkonditionering. 42 grader i Mostar (Bosnien) var riktigt hett. Inte heller på bussen får man ”paxa” plats utan man sätter sig där det är ledigt helt enkelt. Detta fungerar superbra, särskilt när det är så bra grupp som vi hade. Möjligtvis att man ibland försökte hamna i närheten av våra takluckor för att få lite av den minimala svalkan.

Det finns ingen toalett på bussen, men bussen stannar med jämna mellanrum för kisspaus. I princip varje gång på en bensinmack. Vid enstaka tillfälle när det inte fanns toalett var regeln ”herrar till höger” och ”damer till vänster”.

Vid gränskontroller kunde det ibland ta lite tid, och givetvis är man inte tillåten att gå av bussen (vilket kunde bli varmt). Man måste själv se till att ha vatten med sig, men det är inte heller något problem för reseledaren gav alltid tydliga instruktioner.

Hur packar man?

Kanske den bästa frågan. Min väska var hälften så stor som den näst minsta på bussen, till detta hade jag ryggsäck som gick som handbagage på flyget. Man kan ha med sig en ganska stor väska (minns inte men flygbolaget och Rosa Bussarna har säkert något max-mått). Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte hade med en lite mindre ”dagsväska” som är lätt att ha med sig, kanske med plats för badkläder och vatten, men inte lika stor som en normal ryggsäck.

Inne i bussen blir man tilldelad ett nummer och en back som är lättåtkomlig (på hatthyllan). Numret används också till de ständiga inräkningarna för att se att alla är med när det är dags att åka. Backen är en riktig ”life saver”. Här lägger man småsaker som man kanske använder ofta så man slipper krångla med sin väska varje gång. Jag hade laddgrejer, sololja, hörlurar, min bok (som jag läste ungefär 10 sidor i totalt) och tallrik, glas och bestick.

Eftersom vi var iväg 18 dagar kommer man någon gång behöva tvätta (särskilt när man reser lätt som jag). Detta är inga problem, det går att lösa på de flesta campingarna för några euro, annars går det ju även lätt att handtvätta. Glöm inte att ta med tvättmedel!

Vad ska man inte glömma att packa?

Man får en bra packlista med förslag från Rosa Bussarna. Vissa saker är såklart viktigare än andra, såsom sovsäck och tallrik/bestick. Några saker jag tycker är lite extra viktiga;

• Liner (sovsäckslakan). Alla nätter utom 1 låg jag enbart i linern och hade eventuellt sovsäcken som täcke. Den är dessutom så mycket smidigare att tvätta när ni kommer hem.
• Powerbank. Det går utmärkt att ladda på bussen, men med 28 personer som eventuellt flera saker att ladda är det smidigt att kunna sköta det själv. Jag laddade min powerbank på dagarna när övriga använde sina saker, då fanns alltid plats.
• Myggnät. Jag hade inte med det (fråga inte varför), men efter incidenten med mitt ben fick jag låna Hannas (reseledaren) som skydd mot dom stygga balkanmyggen. Rosa Bussarna säljer myggnät som är anpassade för bussen. Bara köp, fråga inte så mycket…
• Öronproppar av silikon. En modell som jag inte provat före, som man formar som liksom ”stänger ute” ljud istället för de där klassiska gula som man stoppar halvvägs in i hjärnan, som svider och ändå inte fungerar. Finns på apoteket, lite dyrare än vanliga, men så värt det.
• Mindre ryggsäck att ha med sig på dagsturerna. Plats för vatten, badkläder etc.