Staloluokta, 12 km
I min bok om Padjelanta läser jag att dagens etapp är lätt och endast 12 km lång. Beräknad tid 4-6 timmar. Låter ganska skönt faktiskt! Kommer iväg prick klockan 11:00 och hettan är lika slående som föregående dagar.
Efter att ha passerat en hängbro några hundra meter in på leden börjar en djävulsk stigning. Den är inte djävulsk bara för att den är kanonbrant, den är smal, stenig, på något ställe måste jag nästan klättra och på andra ställen där den är som smalast är det stup på hundratals meter precis bredvid. Inget för dom med dåligt hjärta. Om detta är lätt (enligt boken) vill jag aldrig gå någonstans där det är svårt.
När jag har gått lite mer än en timme rakt upp, tar jag första rasten i skuggan av en stor sten. Här håller jag på att skrämma ihjäl en stackars tjej som kommer i full fart berättandes sin livshistoria för sin pojkvän (?). Lite kul med hennes reaktion faktiskt.
Till slut när jag äntligen tagit mig upp för branten och det börjar plana ut sig något passerar kilometerna av bara farten.
Ett stort vattenfall som enligt uppgift (boken!) skulle vara fantastiskt är bara som en liten liten porlande bäck. Jag tar lång paus vid en sjö och ligger länge som ett fån och bara stirrar upp på den molnfria himlen.
Sista biten sluttar även idag. Nu börjar det kännas i fötterna och det går ganska långsamt. Dock blir det ingen mer direkt paus då vegetationen består av björkskog, och som vi alla vet betyder det mygg.
Efter en stund uppenbarar sig en sameby modell större och jag är framme!
(Klicka på bilderna för större format)