Strax utanför Staloluokta
Vissa dagar är skönare än andra. Vissa dagar är helt underbara. Dagar man kanske ser tillbaka till när livet av olika anledningar är lite tungt. Idag är en sådan dag.
Vaknar upp till ännu en 100% molnfri himmel. Det är som vanligt kokhett i tältet, men vad gör väl det, nästan så man börjar vänj sig.
Idag kommer jag röra mig runt Staloluokta och gå några timmar på Nordkalottleden. Igår fick jag tips av samiskans pappa (hon som lagade maten) om en jättesten en bit på vägen här. Han berättade legenden om trollet Stalo (om jag inte minns fel) som slängt dit den i vredesmod. Klart jag måste se den, och den skulle enligt uppgift vara helt omöjlig att missa när man går förbi.
Just nu har jag tagit skydd en bit upp på fjället i skuggan av en annan stor sten, väntandes på att det ska bli lite svalare. Ska passa på att äta lite lunch och fäktas med flugorna lite. Kanske går jag sedan vidare mot trollstenen, kanske går jag tillbaka till tältet och badar. En svalkning vore faktiskt skönt.