Flyg till Quito: Resfeber, bröllop och lösningen på Europas energikris

När klockan ringer 01:00 är jag redan vaken sedan en stund. Min briljanta idé att försöka sova åtminstone mellan 20:30 och 01:00 gick sådär. Det känns som om jag har varit vaken mer än jag har sovit.

Hur som helst, detta kommer att bli ett ganska tråkigt inlägg för er alla, men för mig blir det ett sätt att fördriva tiden under flyget. Låt mig fortsätta. Ni behöver inte läsa igenom det.

Mamma och Cina är punktliga och kliver in genom dörren precis som vi kommit överens om, klockan 01:15. Jag bad dem komma lite tidigare än nödvändigt för att lugna mina nerver och för att säkerställa att jag har trippelkollat att spisen är avstängd, soporna är utslängda och larmet är på. Och att passet verkligen ligger i väskan och att… och att…

I samma anda som vi är punktliga hemifrån är vi också i tid på Landvetter. Det känns riktigt bra att lämna -9 grader för kanske runt 20 grader i Quito.

Strax innan det är dags att gå ombord på planet till Amsterdam stöter jag på den första Rosa Buss-resenären, och strax innan vi går ombord på nästa flyg dyker de andra upp. Då står vi redan i kön, så vi får vara trevliga och hälsa när vi kommer fram.

I skrivande stund har vi lite drygt 4,5 timmar kvar av vår 12-timmars flygning över Atlanten. Bredvid mig sitter en mycket trevlig dam från Tyskland som ska på bröllop i Ecuador. Vi har hunnit avhandla ämnen som cykelsemester, hur det är att bo på ett busstak och Europas energikris. Allt på min knackliga engelska. Jag sitter inklämd längst in, hon i mitten och längst ut sitter en ung ecuadoriansk kvinna som inte förstår ett ord engelska. Men hon blev superglad när jag hjälpte henne att ladda sin telefon halvvägs genom resan.

Nu börjar jag verkligen bli uttråkad och kämpar för att hålla mig vaken. Det går bra, tackar som frågar. Jag har snart sett alla dokumentärer som jag laddade ner.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.