Santiago: Doft av fisk, skor som tagit slut, museum och shopping

Tillbaka i Santiago för en dag utan några större planer så tar jag lite välförtjänt sovmorgon. Klockan är halv 11 innan jag går ut från hotellet.

I staden finns en del olika marknader väl värda att gå till, ett av dom är Mercado Central. Doften av färsk fisk känns på långt avstånd, men det är tydligt att det är hit Chilienarna går för att handla råvaror från havet. Jag hår runt och tittar lite planlöst innan jag fortsätter.

Min första mission är att köpa nya skor, dom andra har helt enkelt tagit slut och skulle aldrig gå igenom någon besiktning. Det finns ett köpcentrum ganska nära hotellet som jag går till, och efter att ha gått igenom potentiella affärer två gånger slår jag till. Jag försöker få kassörskan att förstå att jag kan ta på mig skorna direkt och att hon därmed kan slänga mina gamla, men det går hon absolut inte med på. Jag går utanför butiken och genomför just det själv istället.

I Santiago finns ett muséum, ”Museum of Memory and Human Rights”, som framför allt behandlar tiden strax före och perioden efter militärkuppen. Ett stort och otroligt informativt och intressant ställe väl värt ett besök. Dessutom är det gratis inträde.

Man fasas ännu en gång över hur otroligt grym människan kan vara.

Jag tar en promenad för att hitta lunch och hamnar på vad som visar sig vara en av stadens huvudgator. Här kryllar det av människor och marknadsstånd som säljer allt möjligt.

Men först lunch, jag är vrålhungrig.

En liten bit längre bort ligger ytterligare en inomhusmarknad med fokus på kläder och mat. Inne bland de smala gångarna ligger även flertalet frisörer. Vad gäller kläderna finns här helt klart utrymme för att pruta rejält.

Jag råkar gå in i ett av stånden, och kvinnan blir alldeles till sig. Jag är egentligen inte intresserad (jag vet priserna utanför på gatan), men hon ger sig inte. Hon vill först ha 12000 pesos, 135 kronor, för en t-shirt men då jag påpekar att jag nyss blivit erbjuden 4 st för 10000 pesos ute på gatan försöker hon med alla möjliga argument. Hon prutar med sig själv och det sista budet är 5000, alltså mindre än hälften vad hon först ville ha.

Jag tackar ödmjukast, avstår och går ut på gatan och shoppar loss både shorts och t-shirts.

En glass, såklart, och sen jag går igenom denna delen av stans alla souvenirshoppar (det är många!) på jakt efter ett vykort som jag fått i uppdrag av Sebastian (som jag ska möta upp om mågra dahar) att köpa. Totalt omöjligt. Folk skickar uppenbarligen inte fysisk post längre.

Jag fortsätter min promenad via en stormarknad för att köpa lite förnödenheter innan jag tar tunnelbanan tillbaka till hotellet. Det är hög tid att detaljplanera kommande dagar, så jag ringer upp Sebastian och Lena (ni minns psyksyrrorna) och diskuterar. Vi har strax en plan och bokar de flyg och boende som vi ska. Jag fyller i anländningsblankett till Guatemala och checkar in på flyget. En effektiv kväll.

Innan jag ger mig ut och äter peruansk mat, efter tips från hotellet, bokar jag morgondagens tur med bad i varma källor.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.