Rio de Janeiro: En vilsen Björn, en gömd Jesus och köttorgie

Sista dagen i Rio har jag och några till bokat en heldagstur med en svensk guide som bor i staden. Vi möts upp på vårt hotell och första stoppet är sockertoppen. Det är måndag och tidigt på morgonen, heöt enligt plan, så vi är först i kön till linbanan upp.

Uppe på toppen följer vi vår guide som pladdrar på oavbrutet, stannar och tar lite utsiktsbilder (som om vi inte gjort det under tidigare resan), tittar upp och vipps så är alla utom Ninna spårlöst borta. Vi irrar runt en stund, uppenbarligen åt fel håll, men det dröjer inte så länge innan vi får syn på dom andra igen. Tur att inte så mycket folk.

Vi sätter oss på ett café för att invänta ett tungt moln som hänger över Jesusstatyn som är vårt nästa stopo. Dessvärre verkar vi inte ha turen med oss denna gången, molnet hänger sig envist kvar så sikten när vi väl kommer dit är i princip noll nedåt. Plötsligt utbryter ett försiktigt jubel när man under kanske 3 sekunder ser Jesus ansikte när molnen skingras.

Stopp nummer tre blir vid trapporna. Konstnären har fått plattor av turister från hela världen, bland annat hittar vi Nils Holgersson från Skåne och en platta med det enkla budskapet ”God jul”.

Innan vi äter lunch går vi in i katedralen som har en ovanlig pyramidform, och vi kör igenom stan och passerar bland annat Maracanãstadium.

Via den kinesiska utsiktsplats, ännu en utsiktsplats, skjutsas vi tillbaka till hotellet. Jag hinner med lite plock med väskan och försöker få någon att ta hem lite grejer som jag inte behöver. Det går sådär. Hoppas att det löser sig på något sätt.

Ikväll är det avslutningsmiddag på en fenomenal köttrestaurang. Chaufför-Pär tipsar om att inte äta för mycket från buffén innan (ni vet sånt som är billigt, potatis, pasta, sallad m.m). Servitörer kommer till bordet hela tiden och skär upp alla mäjliga sorters kött så man behöver knappast gå härifrån hungrig.

Några timmar senare promenerar vi långsamt tillbaka till hotellet. Jag letar efter glass men det går sådär. Eller inte alls kanske man skulle kunna säga. Snart är det dags att tacka Rio för denna gången.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.