Rio de Janeiro: Inte så ensam, Maracanãstadium och karnival

Jag gör ett nytt försök till en ”ensam” förmiddag, nu börjar det kännas att det är på slutet av bussresan, och det behovet har börjat växa. Min plan är att hitta ett köpcentrum, klippa mig och kanske hitta ett par nya skor. Eftersom jag ska på en heldags guidad tur i morgon följer jag inte med dom andra som ska se en del av dom platserna idag.

Min plan är att hitta ett köpcentrum, klippa mig och kanske hitta ett par nya skor. Eftersom jag ska på en heldags guidad tur i morgon följer jag inte med dom andra som ska se en del av dom platserna idag.Jag lyfter min idé och får genast sällskap. Det ska finnas ett köpcentrum på lagom promenadavstånd som verkar ha öppet trots att det är söndag.

Jag lyfter min idé och får genast sällskap. Det ska finnas ett köpcentrum på lagom promenadavstånd som verkar ha öppet trots att det är söndag.

Halvvägs dit inser jag att jag glömt mitt kort på hotellet och vänder om. Min kompis för dagen passar på att ta en kopp kaffe och är helnöjd under tiden. När vi kommer fram och ska börja shoppa visar det sig att nästan allt är stängt.

Iställer delar vi på oss och jag tar tunnelbanan ut till Maracanãstadium. Först verkar det som om där också är stängt, men efter en lång promenad ett varv runt stadion gick det att komma in.

Det första som händer när jag köpt min biljett är art jag möter… Gubbgänget! Otroligt trevligt och skönt att slippa gå själv. Och vilken arena sen, nästan, men bara nästan, lika mäktig som Örjans Vall.

Vi följs åt till tunnelbanan och skiljs åt eftersom jag tänkte gå tillbaka och se om köpcentrumet öppnat, enligt uppgift skulle det göra det lite senare denna söndag. Men icke.

Istället hamnar jag ensam på Mc Donalds, och det är så jäkla skönt!

På kvällen är det dags för en av höjdpunkterna här i Rio, vi ska åka och titta när folk tränar inför den stora karnevalen. Träningen genomförs på samma arena som den riktiga, och det är gratis vilket gör att det är fullt med folk på läktarna och stämningen är på topp. Många brasilianare har inte råd att gå och se när det väl är dags, så då är detta perfekt!

Vi håller ihop vår grupp så gott vi kan, vilket inte är så lätt i detta myller av folk. Efter mycket om och men och lite drickastopp landar vi i alla fall på läktaren.

Sen drar showen igång, och jag kan bara säga wow. Så häftigt, och plötsligt har drömmen om att någon gång få uppleva karnevalen väckts. Publiken är i princip lika aktiva som deltagarna, det sjungs med, jublas, dansas och viftas med flaggor och skjuts iväg pyroteknik.

Karnevalen är en tävling, likt eurovision skulle man kunna säga, mellan olika skolor. Vi får se 5-6 st olika med hundratals deltagare och fantastiska kläder. Vi stannar några timmar och kan inte sluta imponeras innan vi åker tillbaka till vårt kära Copacabana.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.