Reflektioner från ett busstak i Nasca, Peru

I morgon har vi varit på resande fot i tre veckor. Timmarna innan planet lyfte från Landvetter 28 november var jag kanske mer nervös än jag själv ville erkänna.

Kanske inte så mycket för resan i sig utan inför gruppen som ska dela resa och boende på extremt intimt sätt, och för att inte träffa nära och kära på ett kvarts år.

Ikväll är det tidig sänggång, reveljen går i morgon klockan 05:15. Vi sover utan pressning (här regnar det typ aldrig), och jag ligger och tittar på stjärnorna. Endast störd av outtröttliga skällande hundar.

Det är en riktigt bra och trevlig grupp, hälften män, hälften kvinnor och åldrarna är blandade. Jag ligger mitt på medianen. Som i alla grupper bildas små ”gäng” som hänger lite mera tillsammans. Gubbgänget består av mig, Hans-Daniel, Peder och Bosse. Den mest äventyrliga på bussen är Peder som inte säger nej till något.

Om några dagar får vi förstärkning av ytterligare 10 personer (vi är 13 plus reseledare och chaufför nu), och då blir det rejält trångt. Spännande att se vad för typ av människor det är.

Boendet på bussen är inte några som helst problem, nästan tvärt om. Man har sin 60 cm breda ”kupé” på taket under sitt myggnät. Visst blir det en del grävande i väskorna, men samtidigt har åtminstone jag fått bra rutin på vad som ska finnas i stora väskan, i ryggsäcken eller i vår lilla låda. Den lilla lådan är verkligen ett lifehack, där är man och gräver mest hela tiden.

Vad har man där då? Jo saker som används ofta och som man vill kunna ta fram snabbt.

  • Tallrik, mugg (som jag hittills inte har använt) och bestick
  • Myggspray
  • Solkräm
  • Nattnecessären med tandborste, piller, öronproppar, sovmask, powerbank. Enkelt att ta med upp på taket.
  • Läsplatta
  • Diverse olika laddare
  • Ibland passet om man behöver det lättillgängligt
  • En bok

Nu har vi två långa bussdagar framför oss, men det ska nog få bra. Vår chaufför Pär rattar den Rosa Bussen med säker hand.

Jag roar mig med att gå igenom och rensa oändligt antal bilder, skriva, förbereda inlägg på Instagram/Facebook, läsa bok, prata med andra och ibland spelar vi spel. Landskapet brukar vara så spektakulärt att resan i sig är ett äventyr.

Nu sover nog dom flesta på bussen, åtminstone låter det så. Hundarna i trakten gör inte det.

Äventyret fortsätter.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.