Påskön: Moai, middagsdejt och en dansande Björn

Trots den något sena kvällen igår är jag taggad till tusen när guiden Isabelle hämtar mig utanför hotellet. Hon frågar mig direkt om jag har något emot att åka bil istället för minibuss, eftersom det tydligen är lite ont om plats. ”Självklart inte”, svarar jag och hälsar strax på en äldre kvinna.

Hon verkar lika förvånad som jag av att vi ska dela fordon, och ganska snart förstår jag att hon inte alls tillhör guiderna, utan hon är också turist. Hur det kommer sig att hon kör själv är även det lite oklart. Guiden verkar ha kört en liten ”fuling” när hon förstod att Inez, som damen heter, hyrt bil på ön.

Mig gör detta scenario absolut ingenting, jag har åkt trång och svettig buss tillräckligt under denna resan, och Inez är dessutom väldigt trevlig och pratglad. Hon är pensionär, bor utanför München och verkar resa mest hela tiden när hon får möjlighet. Tidigare arbetade hon som psykolog.

Vi stannar till på flera ställen under dagen, och jag låter bilderna tala sitt språk. Isabelle är otroligt kunnig och guidar gruppen på både spanska och engelska och har svar på alla frågor. Hon tillhör själv ursprungsbefolkningen och är född på ön.

Det finns hundratals Moai, alltså stengubbar, på ön. Alla har någon gång ramlat och blivit resta igen på senare tid. En av de intressanta sakerna är att dom inte blickar mot havet utan innåt land. Nästan samtliga kommer från samma stenbrott, och därmed kan man hitta dom största närmast. Än är vid längsta punkten 42 km bred. Det är svårt att föreställa sig vilket jobb det måste ha varit att flytta dessa. Det ligger hur många som helst fallna som aldrig kommit på plats. Om en Moai ramlade så lät man den ligga. Man hade tron att andarna inte ville ha den på plats.

Lite tråkigt för konstnären som kanske jobbat mer än ett år med att färdigställa den.

Sista stoppet för dagen är vid en strand med tillhörande bar. Efter att ha tittat på gubbarna som står där sätter vi oss för lite svalkande dryck. Otroligt kul att träffa folk som reser mycket. Precis som när man åker med Rosa Bussarna blir det ibland på gränsen till ”nördigt” när man träffar på likasinnade, men det är sannerligen inte vem som helst som reser till Påskön. En i gruppen är ”youtuber” och berättar om sin resa och sin inriktning. Länk här.

Innan vi skiljs åt för dagen bestämmer jag och Inez oss för att äta middag tillsammans ikväll. Vi båda reser ju själva, och hon är otroligt trevlig. Hon hämtar upp mig så jag slipper gå, och jag lyckas övertala henne att följa med till kvällens show.

Vi har en fantastisk kväll med dyr (som allt här på ön) mat och riktigt bra framträdande. Vid ett svagt tillfälle är en del av männen, inklusive undertecknad, uppe på scen och utför något som ska likna dans. Fråga mig inte hur det gick till…

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.