Santiago de Chile: En extra dag, Jesus är artig och jag hälsar på Victor Jara

När jag väl lyckades somna i värmen i går kväll sov jag ändå ganska okej. Kanske inte så konstigt efter den tidiga morgonen och resdagen igår. Plötsligt slår det mig att jag har gjort en tankevurpa, jag kommer ju tillbaka till Santiago redan på kvällen den 3e och inte som jag hade i huvudet den 4e. Jag behöver alltså ytterligare en hotellnatt här och har precis fått en extra dag i den Chilenska huvudstaden.

Det är inte på något sätt synd om mig, snarare tvärtom. Men det måste ju fixas med rum och så. Som tur är finns det, men jag kommer att behöva byta rum till de sista dagarna. Detta är dessutom billigare, så antagligen har dom ett annex vid gatan där dom lägger mig. Det blir ett senare problem. Nu ska jag ut och utforska staden.

Jag har fått tips om en linbana med fantastisk utsikt som kan vara trevlig. Jag är egentligen trött på allt vad utsikter och linbanor har att erbjuda, men tänker att ”om inte annat så blir det en trevlig promenad”. Det visar sig att man kan ta ett litet tåg upp, besöka en Jesusstaty och sedan ta linbanan ner, så det är precis vad jag gör.

Jesusstatyn har dessutom artigheten att inte gömma sig i tjock dimma som hans motsvarighet gjorde i Rio. Jag promenerar vidare med målet som är en tunnelbanestation en liten bit bort. Där, mitt inne bland bakgator går jag förbi ett café som heter ”Fika- of Swedish heritage”. Jag får känslor för mitt färdensland och sätter mig för lite vila (och kanske framförallt svalkande dricka).

När jag har suttit där och ska precis gå iväg hör jag plötsligt svenska röster, från ett par som nyss satt sig vid bordet bakom mig. Jag vänder mig om och hälsar artigt och efter en stund bjuder dom in mig att sitta ner vid deras bord. Dom är också ute på långresa och har bland annat hyrt husbil. Otroligt trevliga och vi sitter och pratar ett bra tag.

Tillslut tackar jag för mig och går vidare. Tunnelbanan tar mig till Cemenerio General, en jättestor kyrkogård. Här vilar både celebriteter, soldater som stupade vid militärkuppen och vanliga medborgare. Visa gravar är betydligt ståtligare mausoleum medans andra är enkla kors. Efter lite letande hittar jag till slut till mitt mål, Victor Jaras sista viloplats.

Som sig bör för en folkkämpe är hans grav inte alls mer märkvärdig än någon annans, utom då att den är full med blommor och flaggor och annat som folk har lämnat.

Det är ännu en varm dag och idag är det nästan olidligt varmt i solen. Jag promenerar tillbaka till tunnelbanan och åker till hotellet för lite återhämtning. I morgon är det återigen tidig revelj och lite som behöver fixas med vad som ska följa med till Påskön och vad som ska lämnas här. Jag äter en god pasta på en uteservering på Plaza de Armas och går tillbaka och fixar med det som behöver göras.