La Paz: Hästdödargrogg, intellektuellt första pris och oväntat spektakel

”Förfest för alla klockan 19 hos oss på rum 512. Utlovas fin utsikt samt rom och cola”. Ett mycket trevligt meddelande som gick ut i vår gemensamma busschatt från David och Jennifer. Kvällen till ära åker finskjortan på (som efter mycket detektivarbete lyckades bli strykt av en snäll kvinna på hotellet på andra sidan gatan, om vi lovade att inte berätta för någon) och på pricken rätt klockslag går vi in i deras hotellrum.

Strax har jag en grogg i handen. En riktig hästdödargrogg. Det fanns tydligen mer rom än cola. Det lilla hotellrummet fylls snabbt på av bussresenärer, flera klädda i roliga hattar eller glasögon. Jag har min rosa, såklart.

Klockan 20 serveras vi buffé på hotellet. Elin presenterar allt, och vi hugger i. Det mest spännande är lamaköttbullar och en slags vit potatis (som egentligen inte alls är så spännande, smakar som en väldigt fast vanlig typ).

Stämningen är på topp, struparna håller sig fuktiga och snart serveras det dessert. Dessutom var det dags för prisutdelning för tävlingen där vi skulle gissa tiden det tog att komma över gränsen till Bolivia. Det tog 2 timmar och 9 minuter, och som av en händelse så hade jag gissat på 1 timme och 58 minuter och vann därmed.

Jag fick välja mellan två paket, antingen välja med mitt intellekt (”använd huvudet”) eller med min reptilhjärna. Jag valde förstnämnda (såklart) och fick lite schampo. Det passade perfekt, hade ändå behövt köpa. I det andra paketet, det jag inte valde, fanns en öl.

Frammåt 22:30-tiden börjar vi bli rejält trötta, så jag och HD bestämmer oss för att ta den korta promenaden ner till torget för att kolla läget. Där var i princip folktomt sånär som på en ivrigt arbetande skoputsare och några juice vagnar. Efter lite diskussion när vi kommer tillbaka till dom andra bestämms det att tolv-slaget firas i rum 512, så snart trängs vi där framför fönstret.

Bolivia är ett lydigt land. I princip inga fyrverkerier skjuts före tolvslaget, och sedan håller det på kanske max 15-20 minuter. Vi skålar och försöker med att hinna äta våra vindruvor (se förra inlägget).

Efter en liten stund ska majoriteten gå till en nattklubb några hundra meter bort. Jag bestämmer mig för att stanna på hotellet (ni känner mig vid detta laget?), men måste gå med ner för att hämta nyckel så tänker ändå passa på att vinka av dom.

En av de andra herrarna är inte heller intresserad av något nattliv men lyckas övertala mig om att gå med en liten stund. Vi hinner inte gå mer än ett kvarter bort innan vi möts av en grupp människor som gjort upp eld på gatan. Dom spelar på stora trummor och blåser i panflöjter. En man får förtjust syn på oss och vinkar dit oss. Några av tjejerna ger sig in i dansen och vi andra försöker så gott det går klappa takten.

Strax kommer förtruppen, det vill säga dom som inte stannade vid spektaklet, tillbaka och berättar att dom varit helt ensamma på stället dom skulle till. I efterhand fick vi höra att där tidigare brukar krylla av israeler. Efter en lite stund börjar musikerna röra på sig, vi följer efter in i en gränd, så som man ska göra med främlingar, och snart är vi inne på en stor bar.

Showen fortsätter en stund, vi beställer dricka (jag beställer cola och får in en 2-liters som är helt avslagen) och har det trevligt.

Lite före klockan 2 är vi tillbaka på hotellet, trötta, glada och oerhört nöjda!

Gott nytt år!!!

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.