Midsommar på Hjörneredssjön
Strax efter klockan 10 på midsommarafton, efter djupa diskussioner om vem-vad- och hur vi ska köra, överlastar vi två bilar och beger oss söderut. I min bil sitter bland andra Johan, och eftersom han är den enda som hittar kör vi först.
Johan och Maria är nyss hemkomna från en veckas semester i Italien, och i sin iver att berätta om äventyret upptäcker vi plötsligt att vi kört för långt (ganska mycket faktiskt), varpå kolonnen vänder och via småvägar tar sig bakvägen fram till resans mål, Hjörneredssjön. Just som vi kommer fram till sista avtagsvägen håller föreståndaren på att låsa vägbommen och ska köra därifrån. Hade vi kommit 1 minut senare hade det inneburit ändrade planer.
Efter tydliga instruktioner om hur vi ska bete oss, vart nycklar ska lämnas dagen efter och vilken paddel som gäller för kanoterna, så lastar vi kanoterna och lättar ankar. Vi hinner knappt ut på öppen sjö innan dagens första rusdryck svalkar våra törstiga strupar. Det tar på krafterna att köra vilse i skogen.
Hjörneredssjön består av ett flertal öar i varierande storlekar, och det är alltså här vi ska inta lämplig ö och slå läger. Det dröjer inte länge innan vi hör ett avlägset bräkande från en av de lite större öarna, Sofia blir dödskär och diskussionen om vart vi ska tillbringa natten är därmed avslutad. Paddlandet fortsätter ett drygt halvvarv innan vi hittar ett lämpligt ställe för landstigning.
Och tur var väl det. Strax efter att vi stigit ur kanoterna bestämmer sig himmelen för att det är lämpligt att öppna sig, varpå årets monsun-skur följer. Vissa av oss (läs: Jag) är välklädda, somliga tänkte aldrig tanken på att det möjligtvis skulle kunna regna en svensk midsommar. Några visar lyckligt upp sina nyinköpta matchande ponchos, som fungerar som ett utmärkt skydd. Om man sitter på huk på marken under ett träd.
Jag och Johan agerar förpatrull, trotsar ovädret och ger oss ut för att reka ön och hitta lägerplats. Hela området är fantastiskt välskött, och det finns gott om grillplatser, soptunnor och utedass av helt okej standard. Om det sistnämnda rådde det delade meningar, men med mina mått mätt var de till och med bra. Faktiskt.
Vi hittar till slut fåren och en perfekt tält- och grillplats på motsatt sida ön (kanske 200 meter bort), meddelar resten av gänget vårt beslut och gör oss redo för att vandra bort med all utrustning. tur att herr Jocke var med och bjöd på färdkost av det något starkare slaget. Ibland behöver man hjälp för att klara av vardagen så att säga.
Äntligen kunde firandet påbörjas på allvar! Lagom till tälten är uppsatta kommer nästa skur, sen blir det uppehåll och så höll det på mest hela dagen. I takt med att firandet blev roligare och roligare, kläckte någon den geniala idén att vi givetvis måste ha en midsommarstång. Vem kunde tro något annat.
Hur gör man då en midsommarstång när man befinner sig på en ö mitt ute i ingenstans, utan snöre? Man improviserar såklart. Detta kan vara något av det vackraste jorden har skådat. ”Korset” binds med överblivet tältsnöre, kransarna med hjälp av silvertejp som någon hade till sin utrustning. Dock fanns det inte några blommor på ön, men det är ju inte så noga kan man tycka…
Kvällen fortlöper med traditionsenlig midsommarmat, det vill säga sill, nypotatis och jordgubbar och avslutad med grillning. Däremellan blir det kubbspelande. Eftersom vi var 5 killar och 3 tjejer röstades det för (hur i h-vete det nu gick till, fortfarande oklart) att undertecknad skulle tillhöra damlaget. Kan meddela alla intresserade att vårt lag vann båda omgångarna, varpå 4 knäckta herrar vägrade fortsätta och tillbringade långt tid med att komma på bortförklaringar.
Givetvis var även gitarren med, och det skrålades en hel del vackra visor.
Strax före midnatt råder lugnet i tältlägret, och det enda som hörs är knäckandet från stenkrossen som jag råkade dela tält med. En fantastisk dag är över!