Bredaste manspreadet någonsin, ett indiskt kaos och såklart en ny taxiblåsning

Om det är något man kan lita på så är det den kinesiska kollektivtrafiken. Om det är något man inte kan lita på så är det kinesiska taxichaufförer. Uppenbarligen. Så valet är lätt, det får bli tunnelbana ut till flygplatsen idag när det är dags att åka vidare mot Indien.

Eftersom jag inte har någon aning om hur långt tid det tar och inte vågar ta några risker åker jag ut i riktigt god tid, med resultatet att jag är incheckad och klar 3.5 timmar före avgång. Lika bra det.

Resan flyter på utan bekymmer förutom att jag hamnar bredvid en man med det bredaste manspread jag upplevt så jag trängs ihop och gör mitt bästa med att lite försiktigt putta bort hans ben när jag får möjlighet.

Jag landar i en stad av kaos. Första bekymret uppstår när jag ska ta mig in i landet, och inte har fyllt i en blankett, blir utskälld och utslängd från kön. Inom de maximum fem minuterna det tar mig att reda ut och slutföra detta hinner kön växa något enormt och nu tar det nästan en timme innan det blir min tur igen.

Jag ska strax förstå varför, tjänstemannen bakom disken har verkligen inte bråttom. Det ska tas bild på mig och massor med fingeravtryck ska lämnas. Efter mycket om och men och en hel del frågor får jag äntligen min stämpel i passet och är inne.

Nu har det gått så långt tid att jag är ordentligt stressad för min väska, och när jag till slut hittar rätt bagageband är väskan redan avställd.

I ankomsthallen kryllar det av människor, men rutinerad som jag ändå börjar bli vid det här laget förbereder jag i lugn och ro med pengar och adress till hotellet och börjar leta efter taxikön. Jag går ut och möts av bilar och människor överallt, men tillslut får jag kontakt med en bil som ska ta mig till hotellet för 500 Rupis vilket är billigt och fullt rimligt mitt i natten. Jag betalar dessutom i förväg.

Mannen som kör pratar bra engelska med härlig indisk brytning. Han kör som om bilen vore stulen, röker och pillar på sin telefon hela tiden. Jag sitter med andan i halsen och är livrädd. Efter 30-40 minuter stannar han vid en avspärrad gata, pekar och beklagar sig och säger att mitt hotell ligger 3-4 km åt det hållet.

-”Oh hell no! Du ska ta mig till mitt hotell, det är vad jag har betalat för”, gastar jag med all tydlighet. Chauffören beklagar sig igen att han möjligtvis kan ha kört till fel adress, och plötsligt vill han ha 800 rupier till för att köra mig rätt. Klockan närmar sig 02:30 och jag befinner mig på en bakgata i Delhi med galen trafik. Så klart att han får köra mig.

Det visar sig att vi i själva verket faktiskt bra var några kvarter bort från hotellet, och till råga på allt har han ingen växel när jag ska betala. 500 rupier har således plötsligt blivit totalt 1500 rupier och taxichaufförerna har gjort det igen.

Snart välkomnas jag av herr Daniel som ännu inte sovit en blund på grund av allt oljud från gatan och att folket i rummet bredvid vårt har fest.

Hej Indien!!

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.