Máncora: Ett delfinhopp, surfare och en kackelacksincident

En hel dag på samma plats utan några som helst planer borde ju kunna betyda en välförtjänt sovmorgon. Kan man ju tro. Om man inte råkar tillhöra matlag 3 och ska fixa frukost till dom som ska iväg och snorkla klockan 8.

Nåja. Det är väl alltid skönt att komma upp i tid. Kan man ju intala sig själv. Jag och HD tar den korta promenaden ner till stranden och lägger oss under ett parasoll i varsin solstol. Här ska det kämpas med att inte göra något alls. Kanske till och med kan bli tal om att öppna den där boken jag packat ner.

Efter en stund blir jag sugen på ett dopp och börjar gå en liten bit bort där det är mindre stenigt (men där solstolarna är betydligt dyrare). Jag noterar i förbifarten att jag glömt ta av mig mina solglasögon men tänker att jag inte ska gå så långt ut i vattnet.

Det är ganska rejäla vågor och trots att det inte är djupare än till knäna sugs man både in och ut. Plötsligt kommer en större våg, jag faller omkull och inser att jag tappar glasögonen, ser dom någon meter längre fram, gör ett delfinhopp för att fånga dom. Och dom är spårlöst försvunna. Jag letar tafatt en liten stund men inser snabbt att det är omöjligt uppdrag. Vågorna är starka både innåt och utåt här.

Så jäkla onödigt och klantigt, borde vetat bättre. Lite synd, de var ju dessutom slipade.

Jag går tillbaka, sätter mig och surar en stund och vi beställer varsin juice. Skönt att få allt servat där man sitter.

Till lunch äter vi återigen ceviche, som om möjligt är ännu godare än igår. Jag går tillbaka och hänger lite med dom andra som sitter vid poolen på hotellet. Några ska prova på att surfa, jag laddar kameran med telezoom och går ner till stranden på jakt efter att kanske få se dom. Känner mig lite som en fluktare där jag går med den i högsta hugg. Till min stora glädje hittar jag snart både gruppen i vattnet och HD som fortfarande ligger kvar under sitt parasoll. När man sitter och observerar från avstånd kan jag rapportera att vi som är på torra land är oerhört duktiga teoretiska surfare.

Hur svårt kan det vara egentligen?

När jag ska ducha av mig all sand efter dagens äventyr springer en gigantisk kackerlacka över golvet på toaletten. Jag gör utfall i ett försök att fånga den. Han smiter och gömmer sig. Jag förvarnar min rumskamrat, och när han kommer ut duschen gör han det med ett stort leende. ”Jag klämde ihjäl honom”, säger han stolt.

Till kvällsmiddagen blir vi medlurade under förutsättningen ”fantastisk solnedgång precis vid havet”. Om det inte varit för att solen gick ner i ett helt annat väderstreck än vad vi hade riktning emot. Men fisktackosen jag åt var helt fantastisk!

Klara med maten lite för tidigt för att gå hem och sova tar jag och resten av herrarna i gruppen en promenad runt staden. En skön och avslappnande dag till ända!

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Anette skriver:

    Meeen Björn, lärde du dig ingenting förra gången du blev av med glasögonen? Du får helt enkelt skaffa senilsnöre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.