Inkaleden dag 1: Försenad kines, ruiner och en broccoliincident

Det är tidig revelj idag, 05:30 blir vi hämtade för att äntligen börja gå Inkaleden! Vi är sju stycken från bussen, plus en kines, Yon. Yon är trevlig, men lite omständig med alla kort han ska ta med sin telefon och han saknar helt kondition. Eller som vår guide ganska snart konstaterar; ”Yon is always late”.

På vägen till startpunkten stannar vi för att äta frukost, och otroligt nog möter vi ett kompisgäng med svenskar som ska börja gå precis samtidigt som oss.

Efter att allt pappersarbete äntligen är klart så ger vi oss iväg. Vi vandrar i en dalgång med helt magiska vyer. Vädret är vackert hela dagen, stundtals nästan lite för varmt under partierna när vi går i solen.

Första dagen är enligt guiden enkel vandring. Vi bävar då inför morgondagen som ska bli både lång och tuff och mestadels peka uppåt.

Till lunch serveras pumpasoppa och forell. Mycket god forell, men inte lika bra som den grillade. Men ändå, vi är i nästan väglöst område och får fina två rätter.

Man kan möjligen tycka att våra pauser är lite för långa och frekventa, inklusive lunchpausen. Dock hinner vi med en halvtimmes siesta, så det finns egentligen inte mycket att klaga på.

Vi går på bra och stannar vid ruiner längs vägen som guiden berättar intressant om. Snart är vi framme vid vårt nattläger, ett gäng med prydligt uppställda tält med liggunderlag i.

Jag och Bosse blir tältkompisar, och han har dyrt och heligt lovat att inte snarka.

Vi bjuds på ”happy hour” en stund före det är dags för middag, bestående av te och popcorn, och guiden informerar oss om morgondagen.

Middagen är helt otrolig, bestående av pasta, kyckling med potatis och sås, blomkål och en broccolikaka. Bli nu inte orolig kära läsare, naturligtvis ”orkade” jag tyvärr inte sistnämnda rätt.

Det blir tidig sänggång, vi är alla otroligt trötta. Inkaleden bjuder på en helt magisk stjärnhimmel ikväll. Strax efter halv 9 är det släckt i åtminstone vårt tält.