La Paz, Bolivia: Koka-kunskap, shamaner och gigantisk Banana split
”Dödens väg” är enligt uppgift en av höjdpunkterna på resan. Man cyklar ner för slingriga, smala grusvägar med stup på flera hundra meter. Det kan man ju göra om man har dödslängtan och tycker det är kul. Jag och HD är smartare än så och stannar istället kvar för ännu en dag att utforska staden.
Det finns ingen egentlig plan, men vi går mot ett område där det ska finnas några olika museer. Väl där visar det sig att bolivianerna fortfarande har nyårsledigt; de flesta är tyvärr stängda. Det finns ett modernt konstmuseum som HD går in på medan jag går runt på ett torg, in i en kyrka och sätter mig sedan på ett café.
Där vid torget finns ett museum som handlar om Bolivias krig med Paraguay på 30-talet. Det blir en snabb sväng där innan vi går tillbaka mot hotellet. Strax innan vi är framme går vi in på en innergård, och där ligger kokamuseet, som behandlar just kokabladet och dess många gånger blodiga historia. Vi får även lära oss om Coca Cola och hur mycket (eller snarare lite) kokablad det faktiskt fortfarande finns i receptet, och (nåja, i alla fall lite) hur man gör kokain. Det bjuds även på kokabladsgodis.
Nu är farbröderna trötta, och det är dags för välbehövlig vila på hotellet. Jag lyckas till och med slumra till några minuter. Efter en stund bankar det på dörren, och det är dags för lunch.
På eftermiddagen är mitt mål att åka upp till en shamanmarknad, och jag får en tydlig beskrivning av hur jag ska komma dit. Det blir såklart linbana; jag hoppar av, yrar runt och konstaterar att det måste vara fel så jag åker vidare. Hoppar av vid en slutstation som heter något liknande ”centrum” och ligger i ”turistområdet”, men det enda som finns där är ett litet tivoli och några marknadsstånd. Nåja, det var i alla fall spännande att åka linbana i någotsånär rusning.
Jag åker tillbaka till stationen jag nyss kom ifrån, går ut en liten bit och plötsligt hittar jag rätt. Det är kanske 30-40 små bås, men majoriteten är stängda. Jag går långsamt och spanar; i några sitter äldre kvinnor vid ett bord med massor av löv framför sig och spår vad som ser ut som att vara bolivianer. Jag frågar några lite försiktigt om de möjligtvis pratar engelska, men tyvärr inte.
Innan middag går vi runt i lite butiker nära hotellet med mål att shoppa presenter till särskilt utvalda. Lyckades ganska bra tycker jag nog.
HD var på massage under eftermiddagen och fick tips om ett bra bolivianskt ställe. Vi går iväg, in i en galleria och åker upp till sjunde våningen. Det är gott om folk där, men vad vi kan se är vi de enda västerlänningarna. Grillat nötkött var super!!
Kvällen avslutas på Elins café med en gigantisk banansplitt. Den var jag absolut inte värd.
