Inkaleden dag 4: Machu Picchu

Idag vrålades det ”Coca tea, good morning amigos, coca tea” långt innan ens tuppen vaknat. 03:30 för att vara exakt. Lägret ska brytas tidigt för att bärarna skulle hinna med sitt tåg tillbaka. Vi promenerar lite mindre än 10 minuter i pannlampornas sken till en checkpoint som öppnar 05:30, men när vi kommer dit strax före 4 är kön redan lång.

Vi ser hur vissa börjar förbereda sig för löpning, dock ingen i vår grupp.

Idag är den stora dagen, en sak högt upp på livets 2do-lista, tillika ett av jordens underverk ska checkas av; Machu Picchu.

Vandringen startar i ganska lätt men högt tempo. Vi kommer inte särskilt långt innan det är dags att strippa av sig underställströjan och den tunna jackan. Dom flesta i gruppen håller ihop, till och med Yon, vår nyfunna kinesiska vän galopperar på bra. Dock inte ynglingarna. Såklart. Dom ser vi bara en gång, och det är efter ungefär halva vägen vid ett soltempel.

Vädergudarna är på vår sida idag, det är strålande sol. Nästan på gränsen till varmt. Leden är mestadels enkelt, förutom ett parti som vi blivit varnade för; ”Gringos dead”. Det är en stentrappa med en lutning på nära 90 grader. Stenarna är otroligt ojämna och ibland väldigt väldigt smala. Hör gäller det helt enkelt att titta ett stec i taget. Varken titta upp eller ännu värre ner.

Det går bra och snart är vi uppe. Efter cirka 2 tinmar och 15 minuter hönder det plötsligt, vi kan skåda självaste Machu!! Jag kanske inte känner den där ”religiösa” känslan som jag upplevde när jag kom till Mount Everest Basecamp eller när herr Silverrygg plötsligt uppenbarade sig i djungeln i Uganda, men det är otroligt häftigt och inte långt därifrån.

Vi kommer till den där berömda fotoplatsen där man ser staden snett från ovan med bergen i bakgrunden. Det knäpps mängder med foton samtidigt som antalet turister på plats ökar.

En kort promenad ner (nu börjar vi bli otroligt trötta på trappor) och en kort toa/vätskepaus sen är det dags för guidning inne bland ruinerna.

Vår guide Ben, som jag äntligen efter fyra dagar lärt mig vad han heter, berättar med otrolig inlevelse och kunslap om hur livet var på platsen.

Det enda som är lite synd är att vi är otroligt slitna, samtliga missade informationen om att ta med vatten in och solen steker på, och vi är vrålhungrig.

Men. Vi har gått Inkaleden till Machu Picchu och är vansinnigt nöjda.

En kort busstur ner i dalen, och det är dags för avslutningsmiddag med guiden. För första gången på fyra dygn får vi tillgång till wifi, så alla fokuserar på det och telefonerna glöder.

Vi hinner med ett bad i en varm källa pch en glass innan det är dags att sätta sig på tåget tillbaka till Cusco.

Tåget tar, med liten försening, två timmar innan det är dags att byta till buss. Bussen tar också nästan två timmar så klockan är lite efter 20 när vi äntligen kommer till hotellet. Snabbt upp på rummet och samla ihop tvätt för inlämning (och jag skäms nästan, det luktar ju knappast hallon), sedan går jag och HD och äter creps. Mest för att stället ligger precis vid hotellet. En dusch senare är det läggdags.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.