Havanna – Skaffar nya vänner och upplever stan
Efter en med Kubanska mått stor men ganska tveksam frukostbuffé på hotellet möter Artemis (en f.d. studiekompis till Daniel) upp oss. Hon och Daniel ska ta taxi till stranden medans jag utforskar staden. Jag får två strikta order från min kamrat innan han med stor oro lämnar mig ensam och förvirrad: ”Åk bara gula taxibilar” och ”Prata inte med någon”. Det kan ju inte vara så svårt kan man tycka.
Innan vi delar på oss går vi den korta promenaden några kvarter bort till vårt nästa hotell, 5-stjärniga Habana Libre. Mina mål för dagen är att hitta den där berömda glassbaren som det står om i guideboken, samt åka in till centrum och om möjligt investera i en keps.
Jag börjar min promenad, och otroligt nog ligger den där glassbaren snett över gatan från hotellet. Check! Den får vi förära med ett besök i eftermiddag minsann.
I en kombinerad bokhandel/souvenirbutik börjar jag prata med en mycket trevlig Kuban som visar sig vara musiker och har bland annat varit i Göteborg och spelat. Dom ska tydligen ha en spelning i en konstnärsby inte långt ifrån där vi är nu. Jag följer med mina nya vänner på en promenad och dom berättar allt möjligt om staden, och slutligen hamnar vi i det där konstnärskvarteret, och jag tänker att jag kan bjuda herrarna på varsin drink. Vi går in på ett ställe där all inredning består av återvunna saker.
Männen, eller egentligen snarare den ena som pratar engelska bäst, är ganska ihärdig och vill tvunget att vi ska ta ännu en dring, något väldigt lokalt (som jag tyvärr inte minns namnet på). Notan för detta totalt? 30 CUC (ca 300 svenska kronor). Med kubanska mått, och med vad jag har tänkt mig, helt vansinnigt dyrt och jag inser att jag blivit grundlurad. Strax innan jag säger att jag måste lämna och fortsätta min stadsvandring berättar de om ett kollektiv i närheten dit de väldigt gärna vill ta med mig. ”Nej nej nej, det blir inget med det” säger jag och tänker på Daniels varningar. Dom vill naturligtvis sälja cigarrer. Jag vill inte köpa några cigarrer. Överallt i alla guideböcker står att läsa att man inte ska köpa dessa ”på gatan”.
Jag köper naturligtvis cigarrer också, 5 st för 10 CUC vilket ändå får ses som mycket billigt även om kvalitén säkerligen är tveksam. Måste ändå påpeka att det faktiskt var riktigt trevligt.
När jag lämnat mina tveksamma vänner tar jag en alldeles för dyr taxi in till stan och blir avsläppt vid Centro Asturiani i gamla stan. Tar en lång stadspromenad, äter lunch, plockar ut lite mer pengar och hoppar på en tourbuss som jag lyckats ta reda på ska stanna utanför vårt hotell på tillbakavägen.