Tirana: Hasse, Bosse och jag gör stan

Vår chaufför Pelle rattar bussen på småvägar

Vi blir uppgraderade från hostel till hotell, och jag, Hasse och Bosse får äran att dela rum. Temperaturen i Tirana är en bit över 35 grader, och på de soliga och vindstilla gatorna steker det ordentligt.

Efter lunch och snabb incheckning (där Bosse likt värsta atleten kastar sig på enkelsängen vrålandes ”Här sover jag” – dock inte oss andra emot eftersom han snarkar dvs alla är nöjda) tar vi taxin till en kabinbana som tar oss upp för ett berg med helt magisk utsikt över staden som härifrån ser betydligt större ut än vad känslan är när man är där nere.

Som de äkta turister vi är fotograferas det utsikt från alla möjliga vinklar innan det är dags för dagens första öl- och glasstopp där vi även springer på några busskompisar.

Strax utanför upplever vi sedan det kanske mest bisarra man kan tänka. Där ligger en skjutbana med luftgevär, och mitt i skjutvägen står en lite ponny bunden som betar. Vi förfasas naturligtvis över detta, särskilt eftersom stackaren dessutom ser ut att ha en del sår på kroppen.

Mannen som har hand om spektaklet lugnar ner oss och hävdar att man bara använder andra halvan av banan, dvs där hästen inte står i vägen. ”Fan vet” tänker jag och mår illa inombords.

Vi tröttnar snart på utsikten och framför allt värmen och beger oss nedåt. Nästa punkt på vår agenda är ”Bunker of art 2” (nr 1 ska enligt uppgift vara betydligt sämre). Efter att ha tydliggjort för några duktigt förhandlande svarttaxichaufförer att vi inte alls vill åka med dom lyckas vi tillslut få en vanlig taxi som tar oss till stan.

Bunkern är intressant och framför allt sval. Den tar upp Albaniens mörka historia under kommunisttiden och är väl värt ett besök om man är i staden.

Kan ni gissa vad som står på min och Hasses agenda nu? Såklart. Geocaching och tygmärkesjakt. Men först ett ölstopp. Såklart.

Geocachen ska finnas vid en pyramid som tydligen är ett landmärke för staden. På väg dit springer vi på några andra från bussen som hänger på oss eftersom vi även lockar med middag lite senare.

Stängt för renovering

Pyramiden byggdes som ett monument av tidigare diktatorn, men är nu stängt för renovering så vi möts av ett högt staket. Det lyckas ändå ta några halvdåliga bilder, men tillräckligt bra för att checka av enligt Hasse.

Nu tar jag befälet mot mitt mål några kvarter bort, och gänget följer mig i ett fint led.

Vi har med oss busskompisen Flora som är från Kosovo och det är en absolut fördel med någon som kan språket. Jag beställer in en ”klassisk albansk gryta”, serverad i ett lerkärl och med oidentifierat kött. Men riktigt gott, möjligtvis resans hittills bästa middag.

Äntligen bor vi på hotell, så kvällen avslutas med ordentlig tvagning och sömn i riktig säng!

Kyrka och moské sida vid sida

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *