Kigali: Rockstjärnor, bröllop och afrodans

Idag blev raka motsatsen till gårdagens otroligt tunga upplevelser. Isaac, vår lokala guide, tar oss med hem till sin hemby. Han presenterar oss för sin morfar och en av dennes fruar. Dom berättar lite kort historia om den lilla byn och vi blir visade runt.

Överallt som vi dyker upp blir det till rena cirkusen. Vi tas emot som om vi vore rockstjärnor och folket i allmänhet och barnen i synnerhet flockas runt oss. Om det beror på vår vackra hippiebuss, det faktum att vi är vita eller att vi antagligen har pengar är oklart. Sannolikt en kombination av allt.

Vi möts av en vacker traditionell dans som historiskt set var tillägnad den lokala kungen. Vi får se hur man tillverkar bananjuice som senare blir till bananöl. Helt enkelt så skalar man massor med bananer, sedan krossat man dessa för han tillsammans med gräs. Efter ett tag fyller man på med vatten och liksom ”vrider ur” all vätska. Dom erbjuder oss att provsmaka, men med tanke på bakteriefloran och vetskapen att den är gjord med kranvatten avstår jag. När det bjuds skickas ett stort krus runt som alla dricker ur.

Efter det blir vi förflyttade ner till en strand, och det dröjer inte länge innan vi återigen hör trummor och sång. Nu är det dags för bröllop, och gruppen bär fram bruden liggandes på en slags bår gömd under en filt.

Ganska snart blir bruden utbytt av vår kompis som förlovade sig igår. Det blir full fest och tro det eller ej, men jag dras med i en äkta afrodans.

Precis när vi ska stiga på bussen igen kommer en kvinna fram till mig och friar. Jag tackar och nekar tyvärr, känner att distansförhållande inte riktigt är min grej.

Ett stort hav av människor följer varje steg vi tar. Längst med den skumpig vägen springer barnen med bussen och vinkar ivrigt och glatt.

Kvällsmaten åt vi på en restaurang inte så långt från campingen efter att först efter att först ha gått åt motsatt håll innan vi hittade rätt. När vi kommer dit är det kolsvart på grund av elavbrott, men ordningen är snart återställd!