På väg mot gränsen till Peru: Överlägsen yatzyvinst, en kostig och jag praktiserar

Idag ska vi åka buss hela dagen, och prick klockan 8:30 rullar vi ut från hotellområdet där vi har parkerat under de senaste dagarna. De första timmarna roar jag mig med att rensa bland alla foton jag har tagit, välja ut de bästa och överföra dem till plattan. Sedan har jag några dagars bloggande att ta igen, så tiden bokstavligen flyger fram.

När vi stannar för lunch känns det som att vi precis har stigit ombord. Dagens matlag serverar en god sallad med tonfisk och quinoa, och sedan bär det av igen.

Vi är fortfarande högt upp bland bergen och passerar 4 000 meter i ett dimmigt landskap. Jag och några kamrater roar oss med att spela Yatzy, och innan första spelet är över har jag slagit just det – Yatzy – tre gånger och vinner överlägset. Inte så svårt, om ni frågar mig.

Pär, vår busschaufför, styr fartyget på bergsvägarna med säker hand, men uppenbarligen är det inte helt lätt att följa GPS, särskilt inte när man kör en stor buss. Vid ett tillfälle, när vägen tar slut och övergår till en, citat, ”kostig”, finns inget annat val än att backa bussen och försöka vända utan att bussen far ner för stupet.

Givetvis klarar Pär detta galant och säkert.

Matlaget får verkligen jobba idag; strax innan mörkret faller är det dags igen. Vi har nu kommit en bra bit och är nere på låglandet, bara strax över havsnivå. Luften är varm och kvav.

Jag hoppar in som praktikant i matlaget och ser till att stekningen av köttfärs och wokgrönsakerna blir ordentligt gjord. I ärlighetens namn är det matansvarige/reseledare Karro som står för smaksättningen. Men det kan vi väl prata tyst om?

Nu rullar vi återigen, klockan är strax efter 20:30, och vi närmar oss så sakteligen gränsen till Peru. Här är tanken att vi ska ”bushcampa”, dvs. sova någonstans efter vägen och passera gränsen tidigt nästa morgon. Får väl se hur det går med det!

Uppdatering klockan 22:30; När vi till sist stannar för natten är det dags för s.k. ”bushcamp”, vilket i praktiken betyder att man stannar på ett lämpligt ställe längs vägen, slår upp taket, sover och åker tidigt nästa morgon.

Taklaget, som för andra gången gör sitt jobb i mörkret, är snabba, och snart kan vi klättra upp och komma till ro. Så mycket som det nu går när man ligger vid en bensinmack. En bensinmack som av en händelse ligger direkt bredvid en motorväg och en rondell, där det tydligen körs lika mycket bilar natten igenom. Och där det luktar oerhört illa. Det blir en spännande natt.