En sista koll
Plötsligt är det bara några dagar kvar innan jag åker till Kastrup och sätter mig på planet. Nästan ett halvt år efter att jag bokade. Äntligen.
Packningen ska gås igenom, och ännu en gång kontrolleras, provpackas, lägga till och plocka bort och packas igen. Några av mina vänner tyckte jag var lite väl ambitiös när jag redan för några veckor sedan satte igång.
-”Jag åkte till Peru i ett halvår och packade kvällen innan”. Inte riktigt min grej skulle man kunna säga. Förutom att jag råkar vara överförtjust i själva planeringsdelen kan det möjligtvis vara så att mitt kontrollbehov gör att jag kärna vill ha koll på läget.
Jag har även passat på att shoppa. Lyxshoppa. Jösses med mestadels svindyr utrustning som jag ”bara måste ha”. Man kan konstatera att denna resan har spräckt budgeten många gånger om. Men herre Gud, det handlar ju om livskvalité. Säger vi, antagligen mest för att övertyga mig själv om att det faktiskt är värt pengarna.
Men så här med bara två kvällar kvar att eventuellt fixa det som är kvar, har jag trots allt hyfsad koll på läget. Jag känner efter mer än någonsin, och jo, jag mår fantastiskt bra. Inte ens lite snuvig. Packningen är under kontroll, och jag har nyss handskrivit (såååååå 90-tal) en sista lista på saker som är kvar att fixa.
Så. Nu ska jag sluta tjata om utrustning och packning, och alldeles alldeles snart börja fokusera på det viktigaste.
Snart. Jävligt snart.