Dags för språklektion

Ska man åka till Nepal vill det till att man kan språket tänker jag. Folk som känner mig vet att främmande språk inte är min starkaste sida. Vi får helt enkelt börja från början och fokusera på det som är viktigt, såsom ”Ma timilai maya garchhu”. Eller ”Ma timīlā’ī māyā garchu” om man nu ska vara så där förbaskat petnoga. Man kan ju även skriva med devanagari-skift ”म तिमीलाई माया गर्छु”om man är proffs eller lite knäpp. Snyggt men totalt otolkbart.

Sak samma. Nepali av omkring 35 miljoner människor och runt hälften av Nepals befolkning har det som modersmål. Hoppas det är den hälften som jag kommer stöta på…

Säg nu efter mig allihopa (med så asiatisk dialekt som ni bara kan):

…och slutligen de viktigaste orden på vandringen:

Läxförhör på lördag då, bara så ni vet!