Dag 0, Resan och Keflavik
Innan planet ens lyft från marken sitter damen bredvid mig och sover med vidöppen mun. Jag stoppar i mina lurar och går in i min egen värld beståendes av musik och boken ”438 dagar”, av och med Johan Persson och Martin Schibbye. Jag läser egentligen ganska sällan, men denna går att sträckläsa.
Min nyvunna kompis vaknar när serveringsvagnen går förbi, och försöker bjuda mig på choklad. Jag tackar artigt men bestämt nej och tänker på att mamma förbjudit mig att ta emot godis från gamla tanter.
Strax landar planet och resan kan äntligen börja! Jag har bokat en hyrbil som skall hämtas på flygplatsen, så mitt första uppdrag efter att väskan är uthämtad blir att hitta rätt uthyrare bland alla diskar. Det är uppenbarligen ganska vanligt att man hyr bil på Island, för där finns hur många bolag som helst för just detta ändamålet. Utom just de jag har bokat hos.
Jag står och ser förvirrad ut ett tag innan jag tar mod till mig och på knacklig engelska frågar en skäggig islänning om han vet vart jag ska gå. Jag får en vägbeskrivning som leder till ingenstans, och ser till slut ingen annan utväg än att ringa bolaget. En stressad man svarar och jag blir för första gången i livet kallad för ”sir”. Trevligt. Tydligen var han på väg för att möta upp mig, jösses, jag var ju säkert 5 minuter för tidig.
En ung man kommer, pekar åt ett håll och sätter fart. Jag springer efter, och han tar mina väskor och packar in dom och mig i en skåpbil och kör tillsammans med en kamrat iväg. Skrattandes får jag höra av hans kamrat att han troligtvis fått sitt körkort i ett paket flingor, och med tanke på hur han kör låter det faktiskt ganska så troligt. Tur att vi inte ska så långt, för redan efter några kilometer stannar vi och går ut i regnet.
Bilen jag hämtar ut är en Renault Clio och inte alls en Toyota som jag beställt, men den är som tur är utrustad med GPS, som jag för övrigt inte heller beställt. Efter att ha misslyckats med att öppna bagaget och i säkert 10 minuter förtvivlat letat efter lämpligt ställe att stoppa i nyckeln lyckas jag starta bilen och kör iväg mot hotell A10 deluxe som bara ligger några hundra meter bort.
A10 Deluxe är ett billigt och mycket trevligt ställe att bo på om man vill befinna sig nära flygplatsen. Väggarna är troligtvis av papp och jag hör grannen två rum bort snarka. Gemensam dusch och toalett ute i korridoren. Stället har även grym service, och eftersom jag ska checka ut tidigt för att hämta upp Anna i morgon så ordnar det så att jag får med mig ett frukostpaket.
Jag hinner knappt lägga huvudet på kudden innan jag somnar efter en lång dag. Klockan är ställd för väckning toktidig.