En svensk gosskör, en tömd bar och en galen seger
När det återigen är dags att uppleva rumänsk förstaklass tar säkerhetstjänsten det säkra före det osäkra och sprider ut svenskarna i vagnen så gott det går. Daniel och Jocke har turen att hamna mitt emot varandra, och dukar direkt upp en ordentlig ostbricka, givetvis med tillhörande vin. Oerhört romantiskt.
Vi andra gestikulerar för att med jämna mellanrum kommunicera och se till så att ingen somnar.
Det dröjer inte länge innan vi tröttnar på detta, och strax är vi borta i bistro-vagnen för att fylla på våra torra strupar. Den mer än 7 timmar långa resan går oväntat fort, och rusdryckerna flödar. Strax före ankomst till Cluj hörs den svenska gosskören framföra inte alls så vackra sånger acapella. Baren i bistron är vid det här laget rensad, och tur är väl kanske det. Att det inte fanns mer alltså.
Tåget stannar, vi hoppar av och nu är det bråttom på riktigt. Sveriges vm-kvalmatch mot Italien har redan börjat och vi måste snabbt hitta något ställe som sänder matchen. Vi rusar in på hotellet, slänger väskorna och är lika snabbt ute i en ny taxi. Som vägrar köra eftersom vi är en man för mycket. Mycket märkligt. För första gången sedan vi kom till Rumänien har vi lyckats hitta en chaufför som verkar intresserad av säkerhet och att följa lagen.
Jag och Johan hoppar ut och får snart tag i en ny taxi. Nytt problem. Vi vet inte vart vi ska, och uppenbarligen inte våra kamrater i bilen långt framför heller. Efter många om och men får vi chaufförerna till att prata med varandra, jag och Johan blir dumpade vid ett torg och nu börjar jakten. Jag ringer Jocke som lite frånvarande och oerhört sluddrande rapporterar att dom är på O.P Taylors, men inte vägen dit, för den har han ingen aning om, varpå vi börjar söka. Stället finns inte. Ingen har hört talas om det, inte ens vår vän Google.
Vi ger tillslut upp och går ner i källaren på en krog som heter O´Peters och jackpot! Där sitter våra vid det här laget mycket glada kamrater som redan fått in sin mat. Kvintetten svenskar livar upp stället ordentligt, och snart finner vi även nya vänner, en mycket trevlig fransk-svensk man vid namn Erik och hans lika trevliga far, 2 irländare och några tyskar. Plötsligt verkar i alla fall alla heja på Sverige.
Och vilken match sen! Jag mår alltid fysiskt dåligt när det blir sådär superspännande. Stämningen är på topp, och det hela gick ju riktigt bra, med svensk vinst och Sverige klara för VM!
Johan som inte druckit något på tåget bestämmer sig för att dricka i fatt oss, och gör det med den äran. Det som tagit oss sisådär 7 timmar att bygga upp klarar han av på under 20 minuter. Snyggt jobbat!
Erik och hans far följer med oss när vi går vidare till nästa ställe, en nattklubb med ganska högt inträde och öronbedövande hög musik. Jag är nere mindre än en halv minut, sticker upp och möter Jens och strax är vi ute på jakt efter ett lugnare ställe medans våra vänner roar sig. Vi går till en liten nästan folktom krog och sätter oss.
Någon timme senare är vi tillbaka på hotellet, näst sista dagen på äventyret är till enda!