Allvarlig krissituation och magisk mat
Väl tillbaka på hotellet är det dags för välförtjänt återhämtning innan det är tid för kvällsmat. Vårt rum ligger på understa våningen, om man ska vara noga en halv våning under marknivå. Utanför badrumsfönstret, som för övrigt är knappt en och en halv meter upp, är en slags ”håla” där det sitter en värmepump, men ett område dit man inte kan ta sig från vare sig in- eller utsidan.
En av oss bröder, vill inte måla ut någon (men inte jag eller Adde), kommer på den briljanta idén att vädra sina skosulor genom att luta dom mot det öppna badrumsfönstret. Strax kommer han tillbaka gormandes att sulorna har ramlat ut. Sulorna är specialformade och tydligen väldigt dyra, så problemet är verkligt. Det som nu händer visar verkligen hur kreativ en människa kan bli i så kallade ”krissituationer”. Det är som sagt helt omöjligt att nå ner, oavsett från in- eller utsidan. Ingen i receptionen har tillgång till utrymmet, möjligtvis någon som kommer senare ikväll.
Vi pausar projektet och ger oss ut för mat.
När man åker ett gäng som sträcker sig över tre generationer, kan det ibland bli spännande diskussioner om framför allt vart man ska äta. Sista kvällen faller lotten på Sanna och John att bestämma, och de är så ivriga att vi till och med dagen innan bokar bord på en Japansk restaurang ungefär 10 minuters promenad från Picadilly Circus.
Det kanske inte är det billigaste stället i staden, men det är helt säkert resans mysigaste och bästa måltid. Stället är Japanskt och vi beställer in massor med smårätter och sushi. Oerhört lyckat, och alla är nöjda.
Tillbaka på hotellet har några av oss lyckats förtränga ”Projekt sula”, dock inte den drabbade. Vi andra vill helst av allt bara sova, men icke. Inifrån toaletten hörs ett mumlande och bankande, och, tro det eller ej, efter en lång stund kommer han ut med det största leendet.
Med hjälp av en papperskorg och ett plastband har han på ett obegripligt sätt lyckats fånga upp dom. Cased closed och resan är räddad!