Viñales – En trädråtta, en lös tjur och en förfärlig vin-incident
-”Jag ska nacka den där jävla tuppen” är min rumskamrats första ord för dagen. Själv vaknar jag nog precis samtidigt som herr Tupp och hans allt för många kamrater i byn drar igång morgonkonserten.
Ungefär en meter ovanför våra huvuden har vi ac’n på det Casa Particulare där vi bor, en stor bordsfläkt som låter som en jetmotor och känns som man befinner sig i en tropisk storm. Tyvärr är den nödvändig för att inte dö av värmeslag, men när klockan är halv 6 på morgonen får det vara nog, nu är det förhoppningsvis tillräckligt svalt för att åtminstone överleva timmarna tills det är dags att gå upp.
Vi har beställt frukost till klockan 8 och vår husmor har dukat upp en ordentlig frukost med färsk frukt (ananas, banan och någon sorts melon), bröd, stekt ägg, juice och te.
Idag är första riktiga vandringsdagen, och schemat berättar att vi ska uppleva Viñalesdalen. När vi möter upp vår guide som låter oss välja om han ska prata spanska eller tyska är solen riktigt stekande. Guiden har uppenbarligen en förkärlek för botanik, och i början känns det inte som om vi går många meter mellan stoppen där han berättar om diverse träd och växter och hur de används av det Kubanska folket. Efter ett litet tag får vi syn på en nästan tam trädråtta som han matar och vi fotograferar som de sanna turister vi är.
4 timmar senare när vi vandrat genom riktigt vackert landskap är vi framme vid vår buss som tar oss till ett lunchställe precis vid en grotta som för längesedan användes av slavar som rymt.
Efter maten har vi fri tid resten av dagen, och jag, Daniel, norskan Anne och hennes rumskamrat Titti väljer att vandra själva tillbaka till Viñales medans de andra hoppar på bussen. Guiden pekar och förklarar vägen, varpå vi väljer att gå åt totalt motsatt håll. Efter att ha pratat med några lokalbor får vi nämligen ett tips, även om det tipset till en början känns lite tveksamt.
Vi går på sandiga stigar och möter lösa grisar, hästar som går längs med vägen, massvis med hönor och en och annan ko. Vid ett tillfälle står en megastor tjur mitt i vägen, varpå kvinnorna beväpnar sig med pålar de hittar på marken, vilket får mig att kliva fram och ta befälet. Då upptäcker vi att tjuren har slitit sig från sitt snöre och faktiskt är lös. Eftersom han inte har någonstans att ta vägen då vägen har höga vallar på båda sidorna lyckas vi sakta fösa honom framför oss tills dess att vägen är bred nog för oss att passera på tillräckligt tryggt avstånd.
Flera gånger blir vi tvungna att fråga efter vägen, uppmärkning liksom kartor existerar nämligen inte här. När vi till slut kommer tillbaka till vår by tackar vi damerna för trevligt sällskap, lämnar dom vid stadens baseball-stadio där de tydligen är dags att genomföra yoga (inget konstigt med det) och jag och Daniel fortsätter till torget för att stilla vårt wifi-begär och tala om för mamma att vi lever.
När det är dags för kvällsmat har vi bokat bord på ett ställe en lite bit utanför stan, och på menyn står helgrillad gris. Givetvis skall denna skapelse fotograferas ur alla vinklar innan det är dags att äta. Till detta serveras ris, grönsaker och en spännande rot som smakar som en blandning mellan banan och potatis. Riktigt gott. Maten på Kuba och dess tveksamma urval tåls att återkomma till i ett senare inlägg.
Strax innan maten serveras får vi in drickan, och det är nu allt håller på att gå rent åt skogen. De två värmländska kvinnorna får in iskallt rött vin där korken inte är ordentligt öppnad. Efter mycket möda och stort besvär, just före sammanbrottet bryter ut lyckas dom öppna flaskan. Ni visar det sig att det smakar mögel, och det blir upp till vår stackars guide att styra upp denna fasansfulla vin-incident. Kyparen, som troligtvis aldrig själv smakat vin, är till en början helt oförstående, men till slut får damerna in en ny, ännu kallare flaska, denna gången även med iskalla glas. Som äkta svenskar knyter de sina nävar i fickan, förbarmar det Kubanska landets brist på vinkultur och börjar dricka.
Efter en i övrigt mycket trevlig middag är det dags att åka hem. Daniel släpps av efter en stund i en skogsdunge för att gå på Reggaetonkonsert, vilket tanterna har väldigt kul åt och det spekuleras vilt i vilket skick han kommer vara i på bussen i morgon. Jag går ut och tar en drink tillsammans med vår svenska guid, Ulf och hans fru Marie, som efter visst förhandlade lyckas övertalas och följer med.
Mi amigo esta en una fiesta puedes dejar la puerta abierta?
I rimlig tid är jag tillbaka på stället där jag bor, lyckas bryta mig in efter att ha öppnat det där omöjliga låset och möts av en av döttrarna som bor där. Daniel har gett mig stränga order om att framföra ett meddelande då vi bara har en nyckel och två dörrar för att ta sig in. Hon nickar glatt och börjar gestikulerar vilt att han minsann får knacka när han kommer.
Strax före halv 2 ringer telefonen, Daniel är utanpå och jag lägger på innan han pratat klart och flyger upp ur sängen för att öppna. Egentligen hade han velat att jag skulle komma ner och rädda honom mot en hemsk monsterhund som stod precis utanför porten. Det har ännu inte framgått hur han faktiskt löste detta…