Pisa

Glada svenskar på äventyr!

Efter nästan 6 år av längtan och trånande var det i dag en mycket stor dag för unge herr Daniel. Efter fadäsen i Barcelona under vår tågluff 2010 då vi med nöd och näppe tog oss från den spanska staden och Daniel då fick se sin dröm gå upp i rök var det äntligen dags för Pisa! En förvånansvärt stor stad känd för enbart en sak; ett lutande torn.

Ett mer klassiskt ställe än detta måste man leta noga efter. Folk är som tokiga. Alla har helt säkert sett någon ta den där klassiska bilden där man står och ”lutar” sig mot tornet. Så även vi, givetvis.

Daniel stöttar.

Tornet i sig är väl vackert, och tja, det lutar ju faktiskt en hel del. Men oändligt mycket roligare är det att titta på och fotografera alla turister som lustigt står och gestikulerar i hopp om att få bilder där de stöttar tornet. Att gå upp i tornet kostar 18€, men vi anser oss för snåla och har dessutom klättrat upp i tillräckligt med torn för denna resan.

I Pisa finns det inte så mycket mer att göra, och eftersom vi har några timmar kvar att döda innan tåget tar oss tillbaka till Bologna äter vi först glass (naturligtvis) innan vi hittar en trevlig uteservering. Idag är det strålande solsken och riktigt varmt ute.

En duva som satte sig på Daniels huvud under lunchen med ett illvrål som resultat. Dagens händelse!

Samtidigt som malten flödar är humöret på topp. En viss herre, inte jag, somnar på tåget och jag och Johanna gör vårt yttersta för att förhindra detta. Med ganska dåligt resultat. Antagligen blev intrycken lite för mycket för honom…

Kvällen avslutas på samma restaurang som första dagen, och innan det är läggdags hinner vi korsa en zombie-karneval (!) och undertecknad blir matad med sin kvällsglass.

04:35 i morgon hämtar taxin oss och denna resan har nått sitt slut!