Några km efter Hävlingestugorna – Storrödtjärnstugan, 5 km

Precis som alla andra skurar denna sommaren så blev det inget av detta regnet heller. En knapp kvart senare steker solen på igen och det blir direkt för varmt att vara i tältet, så jag bestämmer mig för att gå den sista biten till Storrödtjärnstugan. En halvbra idé. Egentligen är jag ganska slut redan.

Om första delen var stenig, är det inget mot vad sista biten är. Inte många meter går på grusled. Första halvan innefattar dessutom en stigning på knappt 100 meter. Man passerar en raststuga på toppen, sedan blir det akrobatik när man tvingas ballansera på stora stenblock. Inte alls särskilt bekvämt för mina stackars fötter.

Inser nu att jag låter ganska gnällig, men egentligen är det helt fantastiskt. Vyerna är magiska, och tja… det regnar ju inte. Långt, långt bort i fjärran ser jag plötsligt något som liknas vid en hägring; Storrödtjärnstugan! Som alltid i fjällen är avstånden längre än man tror, men med lite ny energi i kroppen är jag strax framme!

Den mycket trevliga stugvärden (som jag tyvärr glömt namnet på) välkomnar mig, och efter att ha köpt lite energi sätter jag mig och lagar lite kvällsmat. Det är bara hon och en annan gäst i stugan ikväll, vi socialiserar en liten stund innan jag blir tipsad om bästa tältplatsen och ger mig av ditåt. När jag irrat runt en stund kommer hon småspringandes och leder mig rätt till en helt magisk plats.

Efter att ha vandrat 11,5 timmar ger jag mina fötter lite kärlek, innan jag snabbt är i drömmarnas land!