Morgonen, vandringsdag 3

Har sovit illa i natt. Var ute och kissade vid halv 2, kändes som jag knappt sovit något alls då. Just då var det faktiskt uppehåll, men jag fryste något otroligt! Efter det har jag lyssnat till regn och ihärdig blåst hela natten.

Vaknar av att jag är helt genomtäppt i näsan och i kroppen känner jag mig helt slut. Svettas och fryser omvartannat. Hela natten har jag funderat på min fortsatta resa. Jag ska ta mig till Innset. Låt det ta den tid det vill. Med största sannolikhet kommer jag där välja att avbryta vandringen. Om jag inte minns fel, vilket jag verkligen hoppas, så går det därifrån bussar till Narvik. Sedan får vi helt enkelt se.

Detta känns som ett enormt misslyckande, inte alls den njutning som jag tänkt mig. Just för stunden känner jag mig febrig och Innset är sista platsen där det finns ”civilisation” och möjlighet att ångra sig.

Kommentarer i efterhand:
Jag tyckte verkligen synd om mig själv här, och undrade vad jag egentligen höll på med. Samtidigt fanns känslan någonstans att jag verkligen ville till Treriksröset. Herre Gud, jag hade ju laddat stenhårt för detta i säkert ett halvår?