Dags att rasta tanterna
Tanter på tur
En fantastisk lördag utan några som helst planer- vad passar då bättre än att ge sig ut på tur i skogen?
Min första plan var att vandra mellan Ryet och Döbla på Hallandsleden, en sträcka som är 12 km, men efter att ha tagit en lite för lång sovmorgon och konsulterat dagens sällskap bestämmer vi oss för att korta av sträckan.
Dagens sällskap, min kära mor och Cina har egentligen som huvudmål att framåt seneftermiddagen grilla korv i fantastiska Döbla. Känns som jag börjat bli tjatig, men det är verkligen en oas.
Vi möts upp i Oskarström, och efter att ha inhandlat vad ätbart vi behöver kör vi till skogs och parkerar vid jaktstugan skrax före det omtalade vindskyddet. Tanken är att vi ska följa Hallandsleden några km söderut, sedan vänder vi helt enkelt och går tillbaka. Jag som ser alla möjligheter till träning har packat väskan full och hänger på den (inklusive damernas grejer) och vi ger oss iväg.
Vid bron, sekunderna innan incidenten är ett faktum…
Efter ungefär 200 meter svänger leden åt höger, och vi ska passera en bro som består av plankor. Som tur är går jag först i ledet, ser att det ser halt ut, känner lite lätt med foten och konstaterar några sekunder senare att jag står nere i bäcken med vatten upp till knäna. Jag försöker ta mig över till andra sidan varpå jag börjar ”gunga” och rent instinktivt kastar jag över min mobil så att åtminstone den överlever om jag själv faller pladask i ån. Iza, tanternas hund, springer och hoppar fram och tillbaka över bron och ån och tittar förundrat på mig och undrar vad jag egentligen sysslar med.
Några steg senare är jag i alla fall över på andra sidan. Vi inser ganska direkt att det vore förenat med livsfara att försöka få mitt sällskap att gå över bron. Alltså något så såp-halt har jag sällan varit med om. Nu befinner jag mig på en liten ö, med en något längre bro åt fortsatt håll. Jag går fram för att reka hur halt där kan tänkas vara, och inser direkt att det är en omöjlighet att ta sig över.
Nu har vi ett litet problem. Som tur är ån inte jättebred, kanske 2-2,5 meter, men tillräckligt för att det inte är så lätt att bara ta sig över. Iza förevisar exempel genom att göra ett svanhopp som måste ha slagit alla hennes tidigare rekord i längd, och det där såg ju inte så svårt ut. Jag hittar ett lämpligt träd vid kanten, en sten på mitten av ån, hivar över ryggsäcken och sedan mig själv på ett oerhört galant sätt.
Ätande damer
Gruppen har nytt möte om lämplig väg för dagens tur, och strax bär det av igen.
Det är en fantastisk höstdag att vara ute i, efter ett tag stannar vi och fikar mackor med ägg och falukorv som Cina bidrar med, och livet hade kunnat vara betydligt sämre. Trots genomblöta fötter alltså.
Isa och dagens måltid!
Vi fortsätter vår promenad och efter ett tag är vi tillbaka vid vindskyddet där vi möter upp broren för helmysig grillning. Snart ligger korvarna över glöden och skymningen gör sig påmind. Jag hade vissa funderingar på att stanna kvar över natten i vindskyddet, men efter å-incidenten tidigare under dagen lockade torra fötter och ett glas vin med fantastiska vännen hemma istället.
