Gästinlägg: Vägen till Indien – som jag ser det

Gästinspel av Daniel Linares:

Björne påbörjade sitt äventyr en vecka före mig. Jag har känt mig lite som en far orolig för sin lille son under den veckan, klarar han sig där borta ensam? Hur mår han? När han inte hörde av sig på två dagar blev jag lite nervös för om han blivit kidnappad och nu befann sig i någon by i innersta Kina. Men när han tillslut hörde av sig var det gott att veta att han hade det bra och att vi snart skulle mötas upp igen, i Dehli.

Jag påbörjade min resa med ett lite lätt tåg under fredagen mot Kastrup. Väl där sprang jag på en kompis som skulle till Amsterdam, kul slump att mötas sådär!
Det skulle dock visa sig att hon inte var den enda jag kände på Kastrup. När jag väntar vid gaten går en kollega från norra Halland fram till mig och säger hej, han satt och väntade på sitt plan till Dubai, världen är liten!

Nåväl, resan till Moskva gick bra, inga synpunkter på Aeroflot trots att jag (som Björne skrivit tidigare) helst undviker det flygbolaget. På planet hamnade jag bredvid en svensk snubbe som skulle till Thailand med familjen. Vi snackade en stund och han hade en rätt svår dialekt och berättade att han bytt jobb och började arbeta med blöjor alternativt plöjor, osäker på vilket och ville inte fråga. Men han sa att arbetet var som när han arbetade på ett sågverk tidigare, oklart om det hjälper min förvirring med vad han jobbar med nu.

När vi landade i Moskva försenade hade jag endast en timme på mig innan nästa plan gick. Jag gick runt på shopping… förlåt flygplatsen och letade efter gaten. Hittade den tillslut intryckt bland en massa butiker, märklig position.

Väl boardad och klar hamnade jag på en buss som tog oss till flygplatsens utkant efter en 20-30 minuters färd. Där stod vårt plan lite gömt, vet ej varför det stod här och känner att det inte var läge att fråga de lite halvt stressade flygvärdinnorna. Ombord och iväg! Flygresan gick bra fram tills en svår turbulens drabbade oss. Det skakade så mycket att killen bredvid mig gick och kräktes flera gånger (även en flygvärdinna kräktes). Jag försökte trösta honom med att säga att det blir så när man åker ovanför bergskedjor (om vi ens gjorde det vid denna tidpunkt vet jag inte, hade inte en susning vart vi var, men det kändes rätt att säga så). Killen var nog inte jättetaggad på att vara social. Jag å andra sidan blir dubbelt så social när jag reser själv.

Ankomst på utsatt tid i Delhi, 04.20 på morgonen. En tid jag inte valt själv utan mr Björn så att vår hemresa skulle passa ihop. Inledde min karriär i Delhi med att inte fylla i immigrationspapprena vilket gjorde att jag blev utsparkad från kön (här gjorde jag min första indier arg för dagen, det skulle komma flera till)

Tillslut kom jag in i landet, nu var klockan halv 6 på morgonen och jag tänkte att det skulle vara bra att ta sig till hotellet. Jag hade räknat att det bara var att ta metron så skulle jag hamna precis utanför hotellet, så fel man kan ha! Såklart hamnade jag i en annan del av New Delhi (och såklart fick jag betala straffavgift för att jag tappade bort biljetten, här gjorde jag min andra indier arg när jag fick betala böter) När jag kom ut en relativt välstädad metro möttes jag av ett rent KAOS! Det var folk, djur, taxis, you name it överallt. Alla människor omkring en tjatade om olika saker varav inget förutom att ta sig till hotellet var relevant kl 07.00 på morgonen.

En man jag äntligen lyckades få med på att köra mig i sin tuc tuc till hotellet ändrade sig mitt i och föreslog att jag skulle gå istället. ”Bara rakt fram och till höger sen är du framme”. Bara att börja traska. Fick sällskap av en herre som ställde de vanliga frågorna man får ”var kommer du ifrån? Är det kallt där du bor, bla bla”. Efter ett tag tröttnade jag på honom och när jag kom till en tunnel sprang jag iväg för jag litade inte på att de verkligen visade vägen till hotellet (vilket så inte var fallet). Då dök nästa indier upp och ställde samma frågor jag nu börjat tröttna på rejält. Han föreslog även att jag kl 07.00 skulle besöka en turistbyrå för att veta mer om staden.
”De kan väl inte vara öppna nu?”
”Jora jag ska visa dig” sa mannen och tog mig till ett ställe där jag lyckades reta upp det tredje indiern på 2 timmar.
Han ville att jag skulle boka en massa saker, sa dock till honom att jag klockan 07.00 på morgonen inte kan fatta sådana här beslut och att jag helst av allt bara ville till hotellet. Då surnade han och sa lite som om vi var ihop att ”ja gå då, men jag vet att du inte kommer att komma tillbaka” ”Jodå” sa jag, ”du verkar trevlig, ge mig bara ditt kort”. ”Du kommer ändå inte höra av dig, svarade han då”.
Efter att jag lämnat min relation med turistbyråmannen lyckades jag tillslut få tag i en tuc tuc som körde mig (och blåste mig på pengar) till hotellet. Till min glädje fick jag checka in direkt. Gick upp och la mig så fort jag kom in i rummet.

När jag vaknat kände jag att jag ville gå på spa. Jag har kollat på internet och sett att det ska finnas flera välrespekterade span omkring här, det gjorde det inte.
Säkerhetsvakten på hotellet tog mig i alla fall till en vad jag trodde skulle vara en spainrättning. Men det visade sig vara sn frisersalong med bås längst in i hörnet, tack och hej och inget spa för mig. Jag hade verkligen sett fram att ligga i en varm bassäng och hade till och med badbyxor i fickan. Men men, fick bli stan istället. Gick rakt fram längst en gata och lyckades göra ytterligare två indier arga varav den ena sa till mig att sluta vara aggressiv. När jag bråkade med den fjärde kom det förbi en stackars amerikan jag använde för att lyckas komma loss ifrån indiern. Mitt upp i allt tjafs kom det även förbi en ryttare på elefant (detta landet är galet).
Beslöt mig för att ta mig tillbaka till hotellet och vila lite innan jag gick ut och åt. Hittade ett charmigt ställe via tripadvisor där jag käkade panak pandeer (skitgott 👌). Slog mig även ner och samtalade (social som jag är) med en tyska och japanska när jag tröttnade på att vara själv.
Sen tog jag mig tillbaka till hotellet och möttes av ett hinduiskt bröllopståg. Säkerhetsvakten (som nu blivit min homie) förklarade vad som hände. Sen skulle han köpa whiskey. Tänkte att jag likaväl kunde följa med och göra han sällskap. Har fått en bra relation till honom, man vet inte när det kommer till läge att ha en säkerhetsvakt på vänlistan.

Nåväl, efter en halvt intensiv dag inväntar jag nu Björnes ankomst samtidigt som jag lyssnar på hotellgrannarnas fest i rummet bredvid (eller om de bråkar, oklart vilket) Får se om man lyckas sova i denna stad av kaos!

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.