Jam Men Visst!
Några dagar före årets spelning skriver jag ett inlägg i bandets hemliga grupp på Facebook, där jag oroar mig för om det överhuvudtaget ska komma något folk till spelningen. Tänk just hur pinsamt om vi är fler i bandet än vad det är i publiken?
Bandet hade även drabbats av en del avbräck veckorna före; vår trummis valde att tacka för sig och en sångerska hittade ett jobb som innebar förhinder för nöjen denna kvällen.
Idag har det gått en vecka sedan den där magiska lördagen, och jag tror att jag behövde den för att smälta allt. Annars hade jag bara använt superlativ som ”mest fantastiska”, ”häftigaste”, ”roligaste” eller ”mest underbara”. Nu är jag lite mer sansad och använder mig bara av ord som ”skithäftigt”, ”magiskt” och ”bästa kvällen på åratal”.
För precis så var det. Dagen före spelningen slog vi upp partytälten i trädgården och byggde scen. Allt var förberett. Framåt eftermiddagen på lördagen samlades vi igen och efter ett kort soundcheck förberedes grillen och vi var redo. Folk började trilla in, fler och fler. I takt med att mjöden och andra glädjedrycker flödade, ökade trycket och stämningen började nå sin topp. På andra sidan staketet började grannarna duka fram för sin egen grillfest, precis som förra året.
Strax går vi på scen, och resten är som man brukar säga, musikhistoria.
Extra roligt denna kväll var att vi hade sällskap av Genevadsbandet ”In a fortnight”. Och tur var väl det kanske ska säga, för deras trummis Peter Sandberg är årets hjälte då han efter ett (1!!) rep ställer upp och gör en spelning närapå felfritt med oss!
Strax efter att vi spelat klart kvällens första sett så gör våra Litauiska grannar en omgruppering och tar med sig bord och allt och jublande förenar sig med oss andra. Ute på gatan smyger ett danskt par förbi, och givetvis bjuds även dessa in. Ju längre kvällen går, desto mer ökar publiksiffran.
Efter grillning och allmänt minglande avslutas kvällen med öppet jam, vilket verkade vara oerhört uppskattat (nåja, grannarna nere i byn några hundra meter bort har inte fått uttala sig om detta…). Inte ett öga torrt!
Jag och No Money Band vill tacka Peter- utan dig hade det inte varit möjligt, ”In a fortnight” för helkul sällskap på scen och en sjuhelvetes spelning och sist men absolut inte minst, alla fantastiskt underbara, glada människor som dök upp och förgyllde kvällen!
Vi ses i Fröslida nästa år igen!!