Acklimatiseringsdag i Dingboche

  • På väg mot toppen!
  • ...upp, upp och upp!
  • Foto: Jonas Holmgren
  • Foto: Conny Andersson
  • På toppen av Nagarjun Peak! Foto: Conny Andersson
  • Foto: Conny Andersson
  • Foto: Conny Andersson
  • Foto: Conny Andersson
  • På toppen av Nagarjun Peak!
På toppen av Nagarjun Peak! Foto: Conny Andersson

På toppen av Nagarjun Peak! Foto: Conny Andersson

Prick klockan 00:00 slår jag upp ögonen och tittar på klockan. Jag är helt genomtäppt och får ingen luft alls genom näsan. Däremot gick det väldigt fort att somna tidigare, och innan klockan slagit halv nio befann jag mig i drömmarnas land. Det gick tydligen så fort att jag hade både t-shirt, underställströja och tjocktröja på mig.

Sedan börjar jag yra. närmast skulle man kunna beskriva det som feberfrossa fast utan feber. Man befinner sig i någon slags dvala, precis mellan vakna och sova. Man tar ett djupt andetag men får liksom ändå ingen luft. Nåja, jag lyckas nog slumra till någon halvtimme eller så. Det finns tydligen dom i gruppen som har det betydligt värre med den biten.

Idag är det som sagt var återigen dags för acklimatiseringsdag och vi gör en vandring upp till toppen på Nagarjun Peak som ligger på 5030 meter. Med andra ord- redan idag passeras 5000-meters gränsen!!

Solen steker på bra på förmiddagen när vi ger oss iväg på en vansinnigt jobbig tur som ska ta oss 800 höjdmeter. Vi omges av magiska vyer i det helt och hållet molnfria vädret. Detta kan vara en av de jobbigaste fysiska övningarna jag har gjort någonsin. Kebnekaise och diverse halvmarathon kan slänga sig i väggen. På vägen ner sätter 3/4 av gruppen av i en vansinnig galopp, medans mina ben uppträder mer och mer som överkokt spaghetti.

Till sist, efter ungefär 5,5 timmars slit är vi tillbaka vid vårt tea-house och det är dags för lunch.

Foto: Jonas Holmgren

Foto: Jonas Holmgren

Efter lunch väntar en varmdusch. Vansinnigt varm faktiskt. Jag kommunicerar med dusch-föraren (årets yrke??) på utsidan genom knackningar. Det går sådär.

-”Är du redan klar, sir?”
-”Nej, jag försöker bara undvika att bli fullständigt skållad. Tackar som frågar.”

Det var hursomhelst ganska väl investerade pengar.

Eftermiddagen har vi inget särskilt planerat, och efter att ha tagit min obligatoriska powernap kan min nyfikenhet inte längre hålla sig. Ett skype-samtal senare har jag fått koll på hur lagersammanställningen på jobbet går. Bra. Såklart. Det är ju min far som gör det.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *