Halmstad-Kastrup-Någonstans över Atlanten
Det är lika bra att säga det från början: Bejegårdiska palatset vaktas av en folkilsken tonåring och två tokiga tanter, så tjuvar och banditer göre sig icke besvär trots att jag är borta hemifrån. Så. Nu vet ni.
Tjugo minuter före klockan 5 och därmed säkerligen flera timmar innan tuppen ens har börjat fundera på att gå upp, ljuder reveljen argsint över Hemmansvägen. Jag har sovit på tok för lite i kombination med för mycket jobb senaste tiden så jag hade verkligen behövt min skönhetssömn. Men men… I princip allt är färdigpackat se det är bara till att fixa i ordning det absolut sista innan stans gladaste taxichaufför hämtar upp mig för avfärd mot stationen.
Daniels order som jag fick i går var mycket tydlig; ”Ring mig halv 6 så jag är vaken”. Otroligt nog lät han nästan pigg. Tåget som är fullt med morgontrötta pendlare tar oss i god tid till Kastrup, med facit i hand i lite väl god tid nästan 4 timmar innan vi lyfter.
Förutom en smärre incident i säkerhetskontrollen där Daniel uppenbarligen såg ut som en spansk terrorist varpå hans handbagage kontrollerades extra noga, går allt hittills enligt plan.
I skrivande stund befinner vi oss knappt två timmar från Kastrup, och jag känner mig som Mr Hemingway när jag sitter med min skrivbok på planet. Vi har nyss ätit en mycket god kycklinglunch med ett mycket surt vin. Konstigt nog fick vi inte platser bredvid varandra, och när jag försökte styra upp situationen med herren som skulle sitta bredvid Daniel fick jag väldigt klart för mig att det var en dålig idé. Han hade minsann en fönsterplats och så skulle det förbli.
Nu har vi knappt 5,5 timmar spännande flygning över Atlanten, och jag sitter och funderar på att sätta igång lite allsång. Det vore väl trevligt?