Återlämning av stöldgods, taxiresa och Daniel skaffar sig en egen kompis

Idag är det dags att checka ut och bege oss till Kutaisi som vi i morgon skall flyga hem ifrån. Oerhört tidigt. Innan vi gick till sängs i natt lyckades jag prata till mig lite senare utcheckning, och det är några av oss i gruppen mycket tacksamma för när reveljen ekar.

Det är en fin dag i Georgien, som en vårdag hemma med temperatur på kanske runt 15-16 grader när vi ger oss ut för en promenad.

Först måste vi gå förbi krogen där vi tillbringade delar av natten. Någon i gruppen har av misstag (??) råkat få med sig låset, en hasp, till ställets enda toaletten och har lite dåligt samvete. Som tur var är det öppet och stöldgodset kan återlämnas.

Batumi är som tidigare har sagt en turiststad, som ligger precis vid Svarta havet. Vad vi kan gissa oss till med tanke på pågående och till synes nyss avslutade byggnationer av skyskrapor borde här vara oerhört mycket turister under sommaren. Vad vi förstår när vi pratar med folk är det mycket israeler och turkar som kommer hit.

Strandboulevarden är berömd och vi går dit för att inspektera. Vi konstaterar att den ”berömda” stranden i princip består av sten som inte alls ser speciellt mysig ut.

Det blir lunch på Mc Donalds innan vi säger ”mshvidobit” (მშვიდობით) och sätter oss i en taxi mot Kutaisi.

Eftersom vi inte bokat något hotell här blir det första prio att hitta något lämpligt. Taxin dumpar av oss vid stadens tågstation, som visar sig ligga lite utanför centrum, varpå vi hoppar in i en riktigt gammal och risig taxi med en chaufför som inte kan eller vill förstå ett ord engelska. På något obegripligt sätt tar han oss ändå in till citykärnan, och det kostar nästan ingenting.

Vi tänker att här borde krylla av hotell, men ack vad vi bedrar oss. Efter en kort stund passerar vi ett ställe som liknar en resebyrå och vi skickar in Daniel för att lösa våra bekymmer. Han träffar en oerhört pratsam man, som dessvärre inte heller han kan någon engelska. Däremot har han en mobil med Google översättning, och nu påbörjas en lång och ganska roande (för vissa av oss) monolog. När Daniel försöker tacka för den ganska obefintliga hjälpen och gå vidare påtalar mannen gång på gång att han faktiskt inte är kriminell.

Daniel och hans nyfunna vän

Vi promenerar vidare, hamnar på en sidogata och lagom till att mörkret sakta börjar lägga sig över staden hittar vi ett litet privatägd ställe med väldigt få rum där vi checkar in. Mannen som tar emot oss blir uppenbart lycklig av vår närvaro, och vi betalar cirka 120 kr per dubbelrum, och då ingår frukost. Som vi tyvärr inte kommer hinna äta eftersom vi ska åka så oerhört tidigt i morgon.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.