Victoriafallen, Zimbabwe och Botswana: Oväntade svenskar, safari och en trött resenär

Jag och tältkompisen Erik har bokat safari i Chobe naturreservat i Botswana, vilket innebär tidig revelj. Klockan 07.15 står vi redo, lite trötta men förväntansfulla, när vi blir upphämtade och inträngda i en minibuss. Efter en kort stund stannar vi vid ett hotell för att hämta upp några fler – och döm om min förvåning när de visar sig vara svenskar!

Gränsen ligger bara en kort bit bort, och snart kan jag bocka av ännu ett land på listan – nummer 58!

Förmiddagen spenderas på flaket i en öppen safaribil. Vi ser elefanter i stora flockar, flera olika sorters antiloper som verkar vara på ständig speed, diverse fåglar som jag inte kan namnen på, och till slut några giraffer som majestätiskt tittar ner på oss med sina långa halsar.

Lunchbuffén därefter är… ja, lite överdrivet turistig, men den fyller sitt syfte: energi (nåja…) till eftermiddagens båttur på Zambezifloden.

Och floden levererar. Elefanter på stranden, en krokodil som glider tyst förbi, några vattenbufflar på distans och ett par flodhästar som knappt verkar bry sig om oss. Jag börjar bli trött. Sista halvtimmen på båten kämpar jag med att hålla ögonen öppna – sömnbrist och kanske lite brist på koffein gör sig påmind.

Tillbaka vid campet efter gränskontrollen är kvällen lugn. Vi går ut och äter, försäljare försöker sälja samma saker som alltid, och snart kryper vi ner i sängen igen.

En lång, vacker dag fylld av djur och natur har nått sitt slut – och jag somnar med ett leende.