Skåneleden SL2 etapp 13A: Skrylleslingan

Tre vandrande män

De tre vise (?) männen

Det tog nästan ett år för herrarna Jens och Peter att återhämta sig från förra årets vandring på Skåneleden. Då på Hallandsåsen mellan Koarp och Brammarp. Nu hade vår guide och reseledare Peter lockat med oss till ”ett ställe strax utanför Lund”. 15 km skulle avverkas under två dagar. Ganska lagom!

Det är mulet när jag och Jens packar in oss och kör söderut. Peter som numera är skåning styr sin gamla trofasta Audi från Malmö. När vi närmar oss Lund frågar jag min passagerare vilket håll vi skall höra. Den tillfrågade har ingen aning. Jag har inte heller någon aning, i mitt dumma enfald räknade jag med att ”de andra” hade koll. Det gjorde tydligen ”de andra” också, för när vi ringer till vår förväntade guide får vi samma svar från honom.

Vi möts upp i världsmetropolen Torna Hällestad och styr kosan mot vad vi tror eventuellt kanske kan vara start på leden- och det blev jackpot på en gång. Ådi och den gamla trotjänaren hittar startpunkten, parkerar och vi ger oss iväg. Otäcka regnmoln tynger himmelen så regnkläder och regnskydd åker på nästan omedelbart.

Skrylleslingan är enligt uppgift 15 km, och väldigt lättvandrad. Vi möter många som promenerar och förvånansvärt många motionärer som rusar förbi i mer eller mindre beundransvärd stil. Diskussioner om hur långt vi ska gå första dagen och vart vi ska tälta tilltar samtidigt som molnen blir mörkare och regnet närmar sig. Guiden har spått att regnet skall börja runt klockan 17, så strax innan dess börjar vi leta lämplig tältplats för att hinna slå läger innan dess.

Två vandrande män vilar sig.

Två vandrande män vilar sig.

Nu verkar guidens metrologiska kunskaper vara i stil med tysken Wolfgang Röder (han i Aftonbladet ni vet), så vi hinner i lugn och ro bygga bo och göra upp en liten brasa. Till och med grilla lite korv. Nästan på klockslaget 19:15 öppnar sig himmelen och ett skyfall a´la monsun drar över oss. Mina kamrater flyr in i sitt tält och gör sig redo för natten. Undertecknad vägrar att gå och lägga sig vid denna tidpunkt och söker skydd från det värsta regnet under ett trädd. Ganska lyckat faktiskt. Tar en liten promenad runt i närområdet. Regnet tilltar och efter att ha borstat tanden kryper jag in i mitt tält till slut.

Ibland är det fantastiskt skönt att bo själv i mitt tvåmanna-tält, ibland är det lite tråkigare. Det är supermysigt (faktiskt) när regnet piskar mot tältduken men ganska tråkigt när man är superpigg, kamraterna sover och mobiltäckningen är närapå obefintlig. Lite märkligt, stundtals (när jag lutar mig långt ut i absiden) fungerar det för att sedan försvinna lika fort.

Regnet fortsätta vräka ner hela natten. Jag sover trotts allt fantastiskt bra och när det är dags att gå upp på morgonen har det slutat regna.

Vi packar ihop lägret och gör snyggt efter oss och konfererar om dagens vandring. Det finns två alternativ, en genväg tillbaka till bilen, eller lite drygt 8 km för att gå hela slingan som planen var.

Herr Röder, förlåt Guiden, spår nytt regn och demokratiskt beslutar vi att ta korta vägen tillbaka. Vi är ganska nöjda trotts allt.

Skrylleslingan är fantastiskt vacker, välskött och lättvandrad. Tälta gör man genom att vika av ett hundratal meter in i björkskogen, så man hamnar lite mer ”för sig själv”. Rekommenderas varmt!

 

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *