Dingboche – Lobuche (4910 m.ö.h)

  • "Väskor" tillhörande vilande bärare
  • Stenhus
  • Svenskar på bergspromenad
  • Te-paus!
  • En vandrande Björn
  • Minnesplats över omkomna på Everest.
  • Dinboche från ovan. Foto: Conny Andersson
  • Böneflaggor. Foto: Conny Andersson
  • Strax utanför Dingboche. Foto: Conny Andersson
Strax utanför Dingboche. Foto: Conny Andersson

Strax utanför Dingboche. Foto: Conny Andersson

Vi vaknar till beskedet att en av deltagarna måste evakueras akut med helikopter. Hon har tydligen drabbats av akut höjdsjuka och måste ner fort. I sådana här fall är det enda botemedlet, och det måste ske fort. Uppenbarligen inte fortare än att man i väldigt lugn och ro hinner krångla med försäkringsbolag och dylikt innan man kallar på helikoptern. Så dagens tips, även om det känns onödigt eller tråkigt eller vad som: Se till att ni har fixat med era försäkringar och att allt är klart innan ni åker. Jag upprepar: Fixa. Era. Försäkringar.

Så slipper man både oro och massa onödigt tjafs. Jag kan själv erkänna att jag kanske inte hade den 100% koll som jag nu insåg att jag egentligen hade velat. Man får sig en rejäl tankeställare på hur det faktiskt kan gå, och man är ganska utsatt här uppe bland bergen.

Te-paus!

Te-paus!

Idag går alla våra tankar till vår fantastiska kamrat och vi hoppas på snabb återhämtning!

Dagens vandring är egentligen ganska enkel, men nu när vi med stormsteg närmar oss 5000 meter börjar höjden kännas av ordentligt. Varje steg är tungt. Som tur är har vi kalasfint väder, och efter knappt 5 timmars vandring är vi framme i Lobuche där vi äter lunch.

Just nu är jag ständigt snurrig, och förutom att man knappt får någon luft är allt okej. Man tar ett djupt andetag, men det slutar med att man hyperventilerar istället. Lite läskigt.

Minnesplats för omkomna på Everest.

Minnesplats över omkomna på Everest.

Vi beslutar oss på guidernas strikta inrådan att försöka ta oss till Base Camp redan i morgon, för att få så få nätter som möjligt så här högt uppe. Låter klokt om ni frågar mig.

Bara tanken gör att det börjar pirra ordentligt i magen…

 

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *