Debuche – Dingboche (4350 m.ö.h)

Fatma spanar. Foto: Conny Andersson

Vill man sova länge på morgonen ska man absolut inte åka på vandringsresa till Nepal. Idag, precis som de flesta andra dagarna drar reveljen igång klockan 06:20. Väskorna ska packas om en del, och för att bärarna ska kunna ta dom måste det vara klart innan frukosten klockan 7.

Tea-housen vi har bott i hittills håller förvånansvärt hög standard. Ännu så länge har samtliga haft ”vanlig” sitt-toalett, i och för sig svinkall men ändå. Dessutom har man överallt kunna köpa till Wi-fi. Det man inte ska glömma bort är att det blir rejält kallt på natten, och det är bra om man är tyst för väggarna är lövtunna. Man hör alltså precis allt som händer inne hos grannen. Tänk på det tjejer när ni bestämmer er för att gå upp innan tuppen har vaknat…

Dagens vandring är förhållandevis enkel, och vi går totalt lite mer än 6 timmar. Nu börjar vi komma upp på hög höjd och passerar för första gången 4000 meter!

Ett monument och ett berg. Foto: Conny Andersson

Det är ganska svårt att veta om och hur man reagerar på höjden. Flåsar man för att det är jobbigt att gå stora trappsteg uppåt eller för att luften är tunn? Troligtvis en kombination. Men allt känns bättre för varje dag som går, konstigt nog. Jobbigast är det på morgonen, då jag nu i flera dagar vaknat med huvudvärk, snustorra läppar och jättetorr mun. I morse strax efter klockan 4. Lite piller och lite frukost senare så är man på banan igen.

Idag lyckades jag äntligen få tag på vaselin till läpparna. Visserligen med utgångsdatum oktober 2015, men man kan ju inte få allt.

Som alla andra dagar stannar vi efter ca 2 timmars vandring för att dricka the. I mitt fall är det ”Ginger Lemon tea” som gäller, alltså ingefära och citron. Har man lite tur och är på ett lite ”bättre” ställe får man det serverat med små, små bitar ingefära. The dricks uppenbarligen ofta bland bergen, men inte mig emot. Det är alltid gott med något varmt här uppe.

Lunchpaus. Foto: Conny Andersson

Dagens lunch äter vi på ett ställe med fantastisk utsikt, och sakta börjar det äntligen gå upp för oss att vi faktiskt är i Himalaya. På god väg mot självaste Everest. Det här är bara så jäkla coolt!!

Nu sitter vi i en lite större by (nåja. Med Himalayanska mått mätt.) som heter Dingboche. Kvällens middag är precis beställd, och idag har jag slagit på stort, lämnat komfortzonen och valt vegetarisk burgare. Utan färska grönsaker förstås.

Den alltid så glada guiden Prem spexar!

Vad jag absolut inte äter bland bergen:

• Kött. Inget alls faktiskt.
• Färska grönsaker. Matförgiftningsincidenten (Wordfeud, 326 poäng) i Kathmandu sitter hårt kvar i sinnet.
• Mjölk. Varken färsk eller pulvermjölk.
• Färsk frukt. Våra guider har försökt bjuda oss på detta i flera dagar utan att någon ätit, efter att vi igår förklarat varför kunde bärarna lämna den kvarvarande i Namche Bazaar.
• Pizza. Igår kväll fanns pizza på menyn för första gången sedan Kathmandu, och efter att ha levt på enbart ris och pasta några dagar lät en vego-pizza magiskt. Men guiden avrådde. -”Ugnarna här är inte så bra”.