Niagarafallen
-
Amerikanska fallen -
En sönderkommersialiserad stad -
Amerikanska fallen -
Utsiktstorn med restaurang -
Fallen! -
Hästskofallen -
Daniel och fallen -
Fallen uppifrån -
Där borta ligger Amerika! -
Ung man studerar menyn högt ovan jord -
Staden Niagara -
En by full av nöjeskomplex -
Fallen från ovan!
Fallen från ovan!
Niagarafallen, denna mytomspunna plats som man hört så mycket om. Idag var det äntligen dags att åka dit.
Bussbiljetterna hade vi redan köpt, så det var bara att promenera till stationen direkt på morgonen. Daniel frågar mig efter vägen, varpå jag nästan oförskämt självsäkert med hela handen pekar ut riktningen. Åt fullständigt fel håll. Tur att jag har reseledare med mig…
Den nästan 2 timmar långa bussresan går genom tråkigt landskap på motorväg som ser precis ut som E6 hemma. Strax innan vi blir avsläppta berättar chauffören om hur vi tar oss vidare till fallen, det finns alternativ som taxi och transferbuss, men föga förvånande väljer vi alternativet ”30 minuters skön promenad”.
En sönderkommersialiserad stad
Vindarna är iskalla och det biter rejält i kinderna. Förutom de två svenska turisterna är det nästan folktomt i byn, så när som på små grupper med japaner. Jag fotograferar som en galning. Daniel fotograferar som en galning. Vad japanerna gör behöver jag nog inte ens nämna?
Visst. Fallen är mäktiga att se på. Det ligger ett litet halvmesigt på den Amerikanska sidan, och strax bortanför ligger det betydligt större ”hästskofallet” på den Kanadensiska, som står för 90% av vattenflödet (eller sisådär 133 miljoner liter vatten per minut på ett ungefär).
Ung man studerar menyn högt ovan jord
Men att bygga upp en hel stad proppfull med kasinon, hotell, nöjespalats och Gud vet vad ända in på kanten och överallt runt omkring känns lite väl överdrivet. Skulle man råka ha vägarna förbi tycker jag ändå det är värt ett besök. Jag kan tänka mig att sommaren med dess båtturer säkert är bra. Hursomhelst kan vi nu checka av detta från listan.
Redan när vi steg av bussen var vi utsvultna, något som symboliserat hela Toronto-vistelsen, men vi bestämmer ändå att vi ska bocka av fallen först. Sedan är det dags att åka upp i ett torn igen. Tipsade av Daniels mormors syster som var där någon gång på 70-talet och åt gratis buffé åker vi 160 meter upp i en minimodell av CN-tower och avnjuter riktigt god mat i en roterande restaurang. Dock har dom börjat ta betalt för matten sedan mormoderns syster var där. Rejält. Utsikten är i alla fall fantastisk härifrån!
En om möjligt ännu kallare promenad tillbaka till busstationen, sedan var denna lilla tur avklarad!
