Hanabanilla – Fantastiska vyer, terränglöpning och en Björn som försöker röka

Utsikt från hotellrummet

1,5 timmars bussresa från Santa Clara, mitt ute i ingenstans dyker plötsligt ett stort lyxigt hotell upp som ska bli vårt hem de närmaste två nätterna. Utsikten från vårt rum är bland de bästa jag haft någonsin. Hotellet har en stor pool som givetvis måste provas, så tillsammans med hånglandes Kubaner och lekande barn tar jag några simtag i det inte alls så trevliga vattnet. Jag tvingas simma slalom mellan cigarettfimpar och annan smuts som flyter runt.

Nu börjar vi komma igång med vandringen på riktigt, och idag gör vi ganska många höjdmeter. Man kan tydligt  dela upp gruppen i två delar, där främre ledet består av förutom jag själv, Daniel, en oväntad hurtig värmländska, norskan Anne och hennes rumskompis Titti tillsammans med guiden, övriga hamnar lite på efterkälken. Ganska skönt för oss i och för sig, det ger oss mer tid till vila och fotografering.

Pausande svenskar i skogen

Vyerna idag är storslagna och helt vansinnigt vackra och består av berg täckta med tropisk vegetation. Stundtals gassar solen på ordentligt och det är riktigt hett, men ganska ofta seglar små moln förbi som gör det behagligt att gå.

Vi blir upphämtade av en liten båt som kör oss till ett ännu ödsligare jättemysigt lunchställe, och efter det har vi enligt uppgift ungefär en timmes vandring till en liten topp ganska exakt 100 meter upp och 1 km bort.

Guiden som även arbetar som hamnarbetare börjar känna sig stressad efter vår lite för långa lunch, så han drar iväg i en vansinnigt skenande galopp och nu är det verkligen dags att skilja agnarna från vetet i gruppen.

Helt okej utsikt!

Pulsen hinner gå upp rejält, men jag tar rygg på tättrion och vi tappar förståeligt nog snabbt kontakt med våra efterföljare. Snabbare än planerat, redan efter 10 minuter står vi flåsandes och tittar ut över en magisk vacker dal och sjö.

De andra kommer uppstånkandes en stund senare och vår stressade guide vill snart påbörja resan ner, samma väg som vi precis gått.

18 minuter fram och tillbaka, istället för den där beräknade timmen. Nu kommer tävlingsdjävulen fram hos några av oss, den tiden borde man kunna kapa.

Glad pojke efter galen terränglöpning

Ibland borde man inse sitt eget bästa och förstå sina begränsningar, men det har aldrig varit min starka sida. Strax står jag på startlinjen i sällskap av Daniel, norskan och guiden. Hur fasen hamnade jag här?

Startskottet går och Daniel gör en galen rusch tillsammans med guiden och försvinner uppåt på tillsynes oförskämt lätta fötter. Verkligheten kommer dock snart ikapp min vän och norskan glider förbi en bit innan toppen. Själv vill jag helst kräkas och funderar på att vända. Precis när jag når toppen möter jag Daniel på väg ner.

Högst upp på prispallen på imponerande 7.28 hamnar vår guide Niklas, tätt följd av Norge på oväntade bra tiden 7.58. Sverige presterar återigen på en hedrande 3:e plats rusar Daniel in, och slutligen löper jag förbi mållinjen på tiden 11.29.

Vår Kubanska guide för dagen var väldigt fåordig och pratade inte alls mer än nödvändigt, till skillnad från tidigare guider som kommenterat vartenda träd vi gått förbi. -”Det kommer ändå inte bli någon examination på detta”, säger han. Daniel blir officiellt utsedd till assisterande guide och tolkar löpande för oss i täten, och drar hela tiden bort mer än hälften vad guiden egentligen säger.

Han blir lite förälskad i guiden och pratar om att han vill ta med honom hem. Han slår även personligt rekord i att dricksa  (tidigare har han bara dricksat med mina pengar) genom att ge honom den astronomiska summan av 2 CUC, lite mer än 20 kronor.

Björnar röker inte. Så ni vet.

En båttur senare är vi tillbaka på hotellet och håller kväll. Vår svenska guid har bokat bord i hotellets restaurang, finns inte så mycket att välja på här, och på menyn står något så hemskt som buffé. Jag suckar och ser framför mig hur alla ligger kräkandes i morgon, men till min förvåning är den oväntat bra. Jag undviker naturligtvis all form av färska grönsaker, har ju inte blivit helt galen. Ännu.

Efter middagen är det samling utanför baren, och nu är det dags för cigarrökning. Björnar röker inte cigarr. Björnar tycker inte om cigarrer. Det är inte bra för Björnar.

Björn röker naturligtvis en lite för stor del av en cigarr, och får på köpet en snabbkurs i hur man håller den för att de ut som en riktigt cool äkta rebelledare.

Hostandes, illaluktande och extremt torr i halsen går jag i säng.

Information om leden

2 turister på toppen av en kulle

Tanter på tur

Båttransport

På båten

på väg till lunchstället

Herr Gris

Kaffebönor på tork

I väntan på båten

Fru Ko i skogen

Guiden pratar om blommor och bin

Vandrande svenskar

Högt uppe på berget…

Vägvisning

Del av dagens frukost

Genomgång av dagens tur