Blixtnedslag, ångest och en spännande resa genom Norge

  • Sämre solnedgång har skådats!
  • Fantastiska vägar!
  • Rudolf visar inget större intresse av att flytta på sig...
  • Lååååång resa
  • Nattens tältplats

Du sitter skönt i bilen, lyssnar på podd samtidigt som tankarna flummar iväg. Det är strålande solsken, lagom mycket trafik och autopiloten styr skutan. Du har kört snart 12 av 80 mil och börjar långsamt närma dig Göteborg. Fjällen känns inte längre så avlägset, bara sisådär 8 timmar kvar.

Då plötsligt slår blixten ner.

Minns inte exakt vad det var Marko Lechtosalo sa i sitt sommarprat som fick min värld att skaka till, men med kraften av att få ett jumbojet i skallen slår det mig. Jag har inte packat ner min sovsäck.

Alltså. Jag ska åka till fjällen för några dagars vandring. Och jag har inte packat sovsäcken. Saken är den, att jag inte har plockat fram den. Den har inte ens funnits på packlistan. Hur är det ens möjligt? Hur kan man vara så förvirrad?

Jag svänger av motorvägen, stannar och går bak och rotar i väskan trotts att jag vet att den inte är med. Panik. Vad gör jag nu?

I sådana här lägen är det lätt att få panik, och min första tanke är att jag åker hem, nästan 2 timmar, och struntar i fjällen. Jag tänker minsann inte köpa en ny sovsäck när jag redan har 2 st superbra hemma. Där går ändå gränsen. Jag ringer hem, egentligen bara för att gnälla av mig och få lite goda råd. Slutligen lugnar jag ner mig och bestämmer mig för att åka till Biltema som ligger efter vägen och köpa det billigaste dom har. Det blir ändå billigare än att välja.

I Göteborg hittar jag en säck som är 4 gånger så stor och 4 gånger så tung som den som ligger där hemma och väntar. Men den är åtminstone billig. Jag som var så oerhört nöjd med vikten på min packning…

Fantastiska vägar!

Strax har jag korsat gränsen till Norge och strax innan Oslo tjocknar trafiken på. Landet är vackert att köra i, men jag hade förträngt sedan sist hur sjukt många vägtullar där finns. Tappar räkningen någon gång efter 10 stycken. Jag kör E6 ytterligare några timmar innan jag åker ut på småvägar som blir mindre och mindre, och antalet renar blir fler och fler som korsar eller helt enkelt stannar och blockerar vidare framfart.

Rudolf visar inget större intresse av att flytta på sig…

Snart börjar det skymma och jag börjar fundera på lägerplats. Jag kör förbi många fantastiska sjöar med perfekta platser, och plötsligt blir vägen en grusväg. Jag kör några backar upp, och plötsligt hittar jag en parkeringsficka, och några steg ut i skogen blir perfekt. 10 timmars sträckkörning får räcka för idag, har max en halvtimme kvar i morgon.

Sämre solnedgång har skådats!

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *