Mt Fuji och Kyoto, Japan: Shinkansen, Geishor och matchaglass

Jag vaknar upp till en strålande solig morgon – perfekt väder för att äntligen få en bra bild på det där berget som hela Kawaguchisjön verkar kretsa kring. Efter frukosten packar jag ihop mina saker, vinkar hej då till hotellet och beger mig till tåget.

Dagens transport är självaste shinkansen, detta tekniska underverk som susar fram i nästan 300 km/h. Resan går hur som helst som på räls (jag vet, förlåt), och några timmar senare rullar jag in i Kyoto.

Efter incheckning är det dags för kvällens höjdpunkt: en guidad tur genom Kyotos klassiska geishadistrikt. Det visar sig vara otroligt fascinerande – både historien, kulturen och tempelområdena. Guiden berättar engagerat och visar oss små gömda gränder där tiden verkar ha stannat någon gång runt 1800-talet.

Och vilken fotomiljö! I mörkret blir allt mer magiskt: papperslyktor, gamla trähus, trånga gångar och skuggor som dansar mellan lyktorna.

Vi tar en paus för en fika där vi får matchaglass och någon sorts underlig gelé. Den smakade… intressant. På det där sättet där man inte helt vet om man gillar det eller bara uppskattar upplevelsen av att vara kulturellt äventyrlig.

Precis när turen är slut och vi står kvar och småpratar dyker en annan turistgrupp upp. Min guide vinkar dit mig och säger något i stil med “join them, very interesting tour!”. Jag tänker att det handlar om fler geishahus eller tempel.

Men nej.

Det visar sig att jag nu är ihopparad med ett gäng som ska utforska Kyotos mörkare sida. Vi snackar Ponto-chō, neonljus och områden som beskrivs som “det närmaste Kyoto kommer ett Red Light District”.

Spännande? Absolut.
Intressant? Oh ja.
Bloggvänligt? Tja… det får stanna mellan oss.

Jag går tillbaka till hotellet senare på kvällen, fullt med nya intryck – några mer lämpade för bloggen än andra.