Kyoto, Japan: Fushimi Inari-taisha, hårnålar och Guide Michellin-sushi
Fushimi Inari-taisha är en av Japans mest ikoniska helgedomar, och tydligen ett måste att besöka när man är i Kyoto. Jag läser mig till att det är huvudhelgedomen för Inari, shintoguden för ris, skörd, affärer och välstånd. Praktiskt kombination ändå.
Är man rädd för stora folksamlingar så har man kommit helt fel. Här kryllar det av människor. Jag ser knappt några västerlänningar, men antar att högsäsongen inte hunnit slå till ännu. Här är fullt av flickor och kvinnor klädda i traditionell kimono.
Platsen är känd för sina tusentals orange-röda torii-portar, alla donerade av företag och privatpersoner. Portarna är otroligt vackra med sina japanska tecken – tills man inser att det i princip bara är företagsnamn och donationsdatum. En slags spirituell sponsrad avdelning. Tydligen ska det ge framgång i affärer att donera en port. Det förklarar ju varför det ser ut som en oändlig rad av reklamskyltar i ett väldigt estetiskt typsnitt.
Vandringen upp och ner för berget är ungefär fyra kilometer och tar nästan tre timmar, förutsatt att man – som jag – stannar och fotograferar i en takt som skulle få vilken pensionerad naturfotograf som helst att säga “nu räcker det”. Längs vägen finns mängder av små helgedomar och flera utsiktsplatser med vyer över Kyoto som lätt gör uppförsbackarna värda besväret.
När jag väl kommer ner kurrar magen så högt att den vid det här laget borde räknas som en egen turistattraktion. Jag hamnar på en slags matmarknad där jag hittar de bästa takoyaki jag någonsin ätit. Stället påstår självsäkert att de har en stjärna i Guide Michelin. Jag tror inte på allt, men de där bollarna—de kunde ha övertygat mig om nästan vad som helst.
På vägen tillbaka till stationen passerar jag en butik som bara säljer hårnålar. Alltså, bara hårnålar. Det är ett märkligt land det här. Underbart – men märkligt.
Väl tillbaka i stan hamnar jag i en gigantisk saluhall där jag spenderar några timmar (och såklart smakar glassen – vad trodde ni?). Kvällen avslutas på en sushi-restaurang som guiden tipsade om igår. Även den har en Michelin-stjärna. Det går bra nu. Rent kulinariskt alltså. Jag är inte helt övertygad om att plånboken håller med.
