Strandskloof Venue, Sydafrika: Afrikas sydligaste punkt, brännskador, löptur och stackars Askungen

Långt innan solen har gått upp sätter traktens alla tuppar igång. Ingen verkar ha berättat för dem att man åtminstone borde vänta tills det blir ljust ute. Vi konstaterar ganska snabbt att det där med tuppgryta till frukost kanske ändå inte är en så dålig idé.

Vi lämnar den otroligt vackra alpacka-farmen och fortsätter söderut. Landskapet förändras långsamt och vi passerar vingård efter vingård. Efter några timmar rullar vi in i Agulhas National Park. Här hittar man Afrikas sydligaste punkt, och även platsen där Indiska oceanen och Atlanten möts.

Det är dags för lunch, så jag, Erik och Oliver hittar en trevlig fiskrestaurang där jag beställer Yellowtail, som tydligen är någon slags makrill. Väldigt köttig fisk och otroligt gott.

Innan det är dags att möta upp resten av bussen och åka vidare sätter vi oss på ett café. Jag och Oliver beställer in varm vit choklad, något som dröjer så länge att när vi väl får in den behöver vi i princip springa direkt. Vilket ju är svårt. Och otroligt varmt att hälla i sig.

Jag tror att det var gott. Jag ska fundera lite mer på det när brännskadorna i munnen har lagt sig…

Sedan är det inte långt kvar till kvällens camp, som visar sig vara en riktigt fin och stor camping. Nu när vi närmar oss kusten är det äntligen lite svalare i luften, vilket känns väldigt välkommet efter de senaste dagarnas extrema värme.

Efter att stackars Askungen har nödtvättat ger vi oss några stycken ut på en löptur. För min del är det verkligen välbehövligt, det var flera dagar sedan sist.

Först springer vi ett varv runt campingen innan vi ger oss ut på landsvägen. Jag landar på strax över sex kilometer och det känns riktigt bra i kroppen.

Efter lite wifi och en välförtjänt dusch blir det bussmiddag, innan vi smiter iväg till baren för att dricka gott och spela sällskapsspel resten av kvällen.