Kapstaden, Sydafrika: Stressig frukost, Robben Island och billig sprit
Kapstaden, Sydafrika: Stressig frukost, Robben Island och billig sprit
Dagen börjar ungefär som så många andra dagar på den här resan: med stress.
Vi ska nämligen till Robben Island, ön utanför Kapstaden som framför allt är känd för fängelset där Nelson Mandela satt fängslad under många år. Det är en sådan där plats som känns självklar att besöka när man ändå är här, och därför har vi lyckats boka biljetter till dagens tur.
Det enda problemet är att vi ska ta oss till båten också.
Taxin som ska köra oss verkar ha egna planer, och plötsligt känns det betydligt mer osäkert om vi faktiskt kommer att hinna med färjan. Frukosten blir därför en ganska stressig historia innan vi till slut lyckas lösa transporten och komma iväg.
Väl framme är det bara att följa strömmen av turister. För Robben Island är, minst sagt, turistigt. Det är bussar, grupper och guider, och hela upplevelsen känns stundtals ganska opersonlig. Vi slussas fram tillsammans med alla andra besökare och jag kan nästan inte låta bli att tänka på ironin i att vi nu själva blir fösta runt på ön.
Som fångar, fast betydligt mer välbetalda och med betydligt bättre utsikt.
Till en början är jag faktiskt lite besviken. Visst är platsen historiskt viktig, och det är intressant att se fängelset och höra om livet på ön, men själva rundturen känns ganska mekanisk. Det är många människor och lite väl mycket ”nästa stopp, nästa stopp”.
Sedan händer något som förändrar upplevelsen.
Vår guide berättar nämligen att han själv har suttit fängslad på Robben Island. Plötsligt får allt vi ser en helt annan tyngd. Det här är inte längre bara en guide som rabblar fakta om en plats ur en bok. Han berättar om sitt eget liv. Om sin egen tid här. Om ett fängelse som han faktiskt själv har gått omkring i som fånge.
Och just då blir Robben Island precis så starkt som jag hade hoppats att det skulle vara.
Vi får bland annat se Nelson Mandelas lilla cell och platsen där han enligt berättelsen gömde ner delar av manuskriptet till sin självbiografi Long Walk to Freedom. Det är märkligt hur en plats kan förändras så snabbt. Det som nyss kändes som ännu ett turistmål blir plötsligt väldigt verkligt.
På båten tillbaka till Kapstaden är jag tydligen så utmattad av dagens alla intryck att jag somnar.
Tillbaka på fastlandet är det dags för lunch, och efter all historia, apartheid och fängelsebesök landar vi på… McDonalds. Inte direkt den mest autentiska sydafrikanska matupplevelsen kanske, men ibland får man välja mellan kulinariska upplevelser och att få något snabbt i magen.
Efter lunchen följer jag med Tea och Tindra till Greenmarket Square, där vi träffar några fler från gruppen. Det är fullt av stånd, souvenirer och försäljare. Väldigt många försäljare.
Det dröjer inte länge innan vi mer eller mindre blir jagade av folk som vill sälja precis allt möjligt till oss. Jag börjar nästan sakna den organiserade tillvaron på Robben Island där man åtminstone visste exakt vart man skulle gå.
Mitt bland allt detta lyckas vi dessutom köpa otroligt billig sprit. Om det är ett kap eller ett misstag återstår väl att se.
Kvällen avslutas betydligt lugnare med en fin middag tillsammans med gänget. Sedan lyckas Per övertyga mig om att glass faktiskt är ett bra alternativ efter maten.
Och jag måste väl erkänna att han inte hade helt fel.
Mer från Zimbabwe till Sydafrika 2026
Du har kommit till ett inlägg i Zimbabwe till Sydafrika 2026 . Fortsätt där du slutade – eller hoppa vidare till något annat från resan.
